Vill du synas här? Kontakta info@blogbiz.se

Det är skillnad mellan konstigt och KONST

Det är skillnad mellan konstigt och KONST

BANKSY’s NATTVARDEN 2.0

År 2002 köpte Storbritanniens nationella konstmuseum för modern och samtida konst, Tate Modern, in den italienske konstnären Piero Manzonis konserverade avföring. Jovisst läster du rätt. Det “nätta” priset för en konservburk låg vid tillfället på £ 22 300 (SEK 300 000) – Alltså dyrare än guld i sin vikt! Burken inhandlades med skattemedel(!) från den anrika auktionsfirman Sotheby´s i London.

 

När salig Piero Manzoni (han rundade hörnet 1963) i sitt “konstverk” Merda d’Artista lät kapsla in sin avföring så lär det ha varit som en sorts manifestation mot det löjeväckande i konstetablissemangets vurm för det mest besynnerliga.

 


En burk konserverad skit, signerad Piero Manzoni.

 

Om man sedan läser på Tates webbsida om skiten i fråga så följer självklart en rad mer eller mindre eleganta förklaringar/motiveringar till att det överhuvudtaget finns och har ett berättigande därtill. Att bygga ett försvarande narrativ runt det mest konstiga och förvrängda är symtomatiskt för det övre konstetablissemanget och bidrar sannolikt bara till än mer förvirring. Man blåser upp resonemangen likt rökridåer vilka gör att man tror sig komma undan med det mesta … Inklusive konserverad avföring.

Jag vet inte om Piero Manzoni lyckades tillföra något konstruktivt till den allmänna diskussionen kring “bra eller dålig” konst. Inget annat än att ytterligare elda på en redan fartblind och omdömeslös beundrarskara bland “konstvetare”.

 


Banksys numera klassiska flicka med sin tappade/släppta ballong. 

 

En liknande utgångspunkt för ett verk – men med betydligt mer finess – är Banksys “installation” Love Is in the Bin (2018) som även den figurerade i auktionsfirman Sotheby’s i London. Du kanske minns när bilder från auktionssalen kablades ut över världen? När man såg hur en klassisk Banksy-flicka, med sin lika klassiska röda ballong, plötsligt matades ner i sin förgyllda ram, rakt genom en inbygd pappersstrimlare. Den (enligt mig) underbara blandreaktion av förvåning och förfäran som plötsligt greppar tag i den överfyllda salen när alla börjar inse att ett konstverk förstörs inför deras ögon … Den reaktionen är naturligtvis Banksys egentliga konstverk, och jag kan inte se mig mätt på alla de ansiktsuttryck som finns förevigade från det ögonblicket. En stillbild från någon av sekunderna i anslutning till strimlingen är som att se en ny nattvarden. Där finns en Jesus, en Petrus och Johannes. Judas torde vara Sotheby’s själva och Paulus som inte kommer in i den bibliska berättelsen förrän efter Kristi död skulle möjligen kunna vara alla vi andra, som häpnar över det vi fått veta om konstverket (i efterhand). Banksy må då vara likt den Helige Ande själv, som verkar i det fördolda …

Nu är ju detta rena spekulationer från undertecknads sida och bara Gud (samt Banksy) lär veta vad som egentligen stämmer och inte. Men nog kan väl alla förnuftiga skriva under på att skit är skit och att alla närvarande vid Love Is in the Bin:s fulländning (strimling) är en del av en Nattvarden 2.0!?

/Peder Strandh

 

 

Till startsidan