Vill du synas här? Kontakta info@blogbiz.se

PANDEMIN | För helvete, gör något Stefan!

PANDEMIN | För helvete, gör något Stefan!

Det senaste året har Sverige och resten av världen drabbats av riktig pandemi i och med att sars-coV2-viruset har spritts. Visserligen är det besläktat med tidigare sars-virus men lika fullt en ny bekantskap att göra för oss alla.

Frågorna hopade sig i början av 2020: Hur smittar det, är det en aerosol eller vad? Hur ser symtomen ut, drabbas alla på samma sätt eller är vissa grupperingar i samhället att betrakta som direkta riskgrupper? Inledningsvis spekulerades det om att viruset skulle slå hårdare mot mörkhyade än oss blekfisar. ALLT med viruset var att betrakta som nytt vilket krävde att vi lärde känna förutsättningarna som vi presenterades inför.

Så här i mitten av november har vi lärt känna sars-coV2 en smula och vaccin tycks stå för dörren inom kort. Visserligen alldeles för sent för våra kära som redan har dött i farsoten, men ändå ett ljus i tunneln.

Frågorna fortsatte att hopa sig inför sommarledigheter, inför skolstarten i augusti, inför höstlov o.s.v. Oräkneliga frågor sorterade under ovan nämnda – bland andra: Hur många kan vi ta in i vår restaurang, vårt hotell, i vår fotbollsarena, teater- eller biosalong? Alla svar från Folkhälsomyndigheten & Co. (läs Sveriges expertinstanser) som inte löd “ta in max-antalet” betraktades som undermåliga eller rent av felaktiga. Snart var varenda människa ute i medierna och uttalade sig om allt som borde ha gjorts mycket tidigare, borde ha gjorts annorlunda, aldrig skulle ha gjorts och vad som nu är den enda “rätta” vägen att gå. Som om någon med säkerhet kunde eller kan veta något. Jag säger som Greta Thunberg här; chilla men skippa biobesöket.

Visst, jag förstår att Jonas Gardell (som var ute i teve och röt åt kulturminister Amanda Lind att avgå) och den svenska kultureliten lider. De sitter med uppsättningar som skulle ha gått upp på Dramaten, Operan, Uppsala stadsteater och allt vad de fina salongerna heter. Uppsättningar de har jobbat hårt med och som nu riskerar att brinna inne/brinner inne. Men det är knappast så att det bara är det svenska skådespelarskrået som har drabbats här. Att hotell står tomma i Sigtuna, Göteborg och Skellefteå är väl inte så konstigt heller. Titta bara utanför kanten på baljan Sverige så ser du snart att det inte är särskilt mycket bättre någonstans i världen numera.

För helvete, gör något Stefan!

Ungefär så löd det i media. Likt en mobb dundrade snart när alla som inte låg i respirator ut med “de rätta” åsikterna och svaren och jag undrade stillsamt (eh?); vad fanken kan vår karl vid rodret göra åt saken när hela världen redan hukar sig i durken? En sak är etthundra procent säker; han skulle omöjligt kunna göra rätt. Hur ett “rätt” skulle ha sett ut i våras kan vi få veta först om ett par decennier – efter att allt (visserligen kolossalt intressant) forskningsunderlag är insamlat och noggrant har kunnat analyseras och föras in i en mycket större kontext än panikens tunnelseende. Så sitt still i båten, för böveln Jonas & Co!

Alla vill leva sina liv som innan sars-coV2 kom till Sverige (och världen i övrigt). Men ingen ska kunna göra det så länge inte alla kan göra det så ser sann rättvisa ut, menar jag. Så ser spelreglerna ut när en skoningslöst virus slår till, en liten rackare som inte gör skillnad på presidenter, miljardärer eller gruvarbetare i Peru. Med samma brutala rättvisa måste vi stå enade och möta hotet. Inte hugga varandra i ryggen med plattityder som ter sig självklara när historien redan är skriven.

Jag vill tro att vi alla gör vad vi kan för att minska smittspridningen. Bara en sådan sak att en oroväckande stor andel vuxna (suck!) rentav har lärt sig att man tvättar händerna efter ett toalettbesök måste ses som en enorm vinst för framtiden.
Men att så många har sprungit och fortsätter att göra så, skanderande som domedagsprofeter och försöker ta billiga poäng och vinna tid i rampljuset med plumpa och okunniga kommentarer och åsikter i ämnen som de har noll koll (i jämförelse med expertisen). Det hoppas jag att vi slipper fortsättningsvis.

The White House & DALLAS

The White House & DALLAS

Tänk att det som sker på andra sidan Atlanten (läs USA:s presidentval) ska tillåtas att uppta vår svenska mediebevakning så till den milda grad som det nu gör. Märkligt, kanske det kan tyckas men … Nej, inte alls faktiskt!

Än så länge angår USA:s förehavanden världens övriga länder i allra högsta grad. En gång i tiden övergavs tilltron till guldmyntfoten för den amerikanska dollarn. Hollywood började producera drömmar för vita duken med samma effektivitet som T-Fordar spottades ut från Detroits löpande band. Den “amerikanska drömmen” blev snart var västerlännings ideal och det puffades Lucky Strike, började bäras byxor av denimtyg från Levis Strauss & Co, tuggades hamburgare och french fries och … Här är vi nu. För ganska exakt inträffade en tydlig brytpunkt i USA:s förhållande till resten av världen. Och nu blir jag högst personlig:
I och med det att “the Queens brat” Donald Trump (förkl. han växte upp i NYC-stadsdelen Queens) intog presidentposten i Washington DC har allt vad sanning och heder heter in the White House farit ut lika effektivt som ett barn med badvattnet. OM nu Joe Biden skulle lyckas med att lägga rabarber på den åtråvärda stolen i det Ovala rummet (det är i skrivande stund oklart hur presidentvalet kommer att sluta) så har han ett, minst sagt, gediget arbete framför sig. Donald Trump har, med hastigheten hos en raket på speed, lyckats med konststycket att montera ned det mesta av vad världens tilltro till USA heter. Kommer den 78-årige Biden att mäkta med denna uppförsbacke? Det är en seriöst ställd fråga. Tack och lov har han i så fall den mycket kompetenta Kamala Harris med sig som vice president.


BILDEN: Klanen Ewing med “Bobby”, “Pamela”, “Mrs Ellie”, “JR”, “Lucy”, “Jock” och “Sue Ellen” i originalet av Dallas fr. 1978.

De senaste åren har
jag alltmer liknat USA vid den klassiska teveserien Dallas från 1970-talet. Självklar i rollen som John Ross (JR) Ewing har vi sett Donald Trump. Presidenthustrun Melania har mest påmint om den fagra men opersonliga rollkaraktären Lucy. Joe Biden castas i rollen som Bobby Ewing och en bit längre bort — i dammet efter tidigare presidentkandidaturer — anas Bernie Sander som Cliff Barnes. Den f.d. Arizonasenatorn och republikanen John McCain hade den stoiske utstrålning som 1970-talseriens patriark Jock Ewing besatt, så där är också rollbesättningen klar. Bernie Sanders kommer troligtvis inte att göra några fler försök att nå presidentposten. Därför lär en plötslig revansch med utgångspunkt i ett våtrum, à la Bobby Ewings comeback i Dallas-duschen, knappast bli verklighet.
Herregud, du ser ju själv … Det är ju skrämmande att USA i mina (och många andras) ögon har reducerats till något så banalt som en Hollywood-såpa anno 1979. Om än en smula underhållande, men då syftar jag enbart på originalsåpan från 70-talet med Larry Hagman, Patrick Duffy och Lind Grey i huvudrollerna.

Jag hoppas personligen — verkligen! — på att det ska vara Joe Biden som, fr.o.m. januari 2021, ska sätta sig vid rodret på det alltmer sönderfallande Amerikas förenta stater. Nu saknas bara det kanske viktigaste i detta inlägg: Vem iklädde sig rollen som den försmådda Sue Ellen i de senaste årens presidentspel? Naturligtvis görs rollen av glastakets okrönta drottning; Hillary Clinton. Så det så!

Signerat P. Strandh  

Till startsidan