Vill du synas här? Kontakta info@blogbiz.se

LYRICS ‘n MUSIC • As life pass us by (Waging aging)

LYRICS ‘n MUSIC • As life pass us by (Waging aging)

Everyone comes upon the moment when they start looking back on their life.

I have done so – more and more – over the last couple of years (since the age of 47 approximately). I can truly say that there are a whole lot that I am proud of … But also loads of regrettable decisions that I have made, wrong turns I have taken and some, more than less, acceptable behavior taken part on my behalf. Therefor I am nothing but human, right!?
This is pretty much what this song, As life pass us by, is about; a man who’s reflecting on his deeds in life — as so far.

Here’s a link to the song As life pass us by (Waging aging) on my Youtube-channel.

//Peder [pP] Strandh

Konsten att blogga … Vad är det?

Konsten att blogga … Vad är det?

Herrejisses!!! Jag har skrivit spaltkilometer med artikeltexter för tidningar, magasin och webbsidor genom åren. Så hur svårt kan det då vara att blogga, tänkte jag när jag blev tillfrågad av blogbiz om att blogga?
Nu när jag sitter här, med datorn i knäet, med ett tomt dokument framför mig drabbas jag plötsligt av tvivel på min egen förmåga. Av någon anledning tycks skrivytan lysa ovanligt grällt vit – och ekande TOM!

Vad fanken är det som skiljer en blogg från alla andra texter? Jag har ta mig tusan inte en susning.
Jag medger, lätt generad måste jag medge, att jag tidigare mest har fnyst åt ordet blogg och dess mest uppenbara följeslagare, bloggare. Fnyst på grund av att jag inte riktigt har förstått grejen med det. Förfasat mig över att det kunde uppstå en (för mig obegriplig) rosaskimrande kult runt folk som grottar ner sig i mascaror och lösögonfransar, Stureplans-trams och högklackat från Milano. Samtliga nämnda alternativ helt ovärdiga något vidare omnämnande i mitt tycke … Och nu sitter jag som en annan quisling och ska blogga … Om vad då?

Ja, nog är man emellanåt en vandrande motsägelse på två ben. Extremt pinsam och därmed desto mer mänsklig. Jag hoppas innerligt att jag har haft fel och inte sitter och skriver om den senaste trendiga plösen från Milano om ett halvår. Men det är klart – Om där finns mod nog hos en milanesisk skotillverkare att be mig blogga om dennes skodon (samt en skälig ersättning) så, let’s give it a try.

Hur som hafver, nu ska här bloggas. Om vad då?
Äsch, strunt detsamma! Nu är den nyss så illvita tomma ytan fylld med ett grubbel utan like. Men likafullt fylld. Har jag tur kanske det rentav kvalar in under ordet blogg!?

Kom gärna med förslag om tänkbara ämnen som jag kan beröra, destruktiva trender som jag kan bidra till att förgöra och vackra företeelser som låter oss förföras.

// Peder Strandh

NY BLOGG – Tillvaron enligt mig, Peder (pP) Strandh

NY BLOGG – Tillvaron enligt mig, Peder (pP) Strandh

Hej,
Jag heter Peder Strandh. Jag är femtio år och bosatt i Uppsala sedan 2002 tillsammans med kvinnorna i mitt liv; sambon och dotter samt katt och fiskar.

Jag kommer ursprungligen från Örebro och har, så länge jag kan minnas, alltid varit intresserad av konst, musik och den samtid jag (vi) lever i.

År 1984 skrev jag min första sång “Emotions” vilken sedan dess har åtföljts av fler än 1 000 musikstycken, och så länge jag lever lär de tillkomma fler. I samma veva (1985) bildade jag mitt första band Wishful Thinking tillsammans med mina kamrater Joacim Henriksson och Daniel Lidén. Vårt främsta intresse på den tiden var att djupdyka i all den nya elektroniska musikutrustning som kom ut (synthesizers, trummaskiner, sequencers, vocoders o.s.v).  I början av 1990-talet började jag att sälja mina första egenhändigt målade alster på diverse mindre etablerade gallerier i och runt om barndomsstaden.




Efter avklarade journaliststudier i Stockholm flyttade jag 2003 till Uppsala. Här bor och verkar jag sedan den dagen. 2005 flyttade jag min mentala ateljé och musikstudio “Filurarverkstan” till det lilla pepparkaksbruna gårdshuset på Skolgatan 7 i kv. Fjärdingen (granne med Katedralskolan och angränsande till Luthagen). Sedan den dagen har jag, tillsammans med främst min sambo Maria, arrangerat åtskilliga kulturella event på adressen: Konstutställningar, konserter, gästspel av buktalande Linnéa Ollaiver, dansshower med delar av Swingkattens dansare, trädgårdskonserter (de återkommande Soirée de Jardin (SdJ), inspirations- och jam-träffar m.m.

Som du ser, mycket kulturellt har hänt – och gör så ännu.

År 2007 började jag att skriva mina KröniKåserier i stadsdelsmagasinet Luthagsnytt. 2015 tog jag och min familj över magasinet fullt ut och i dessa dagar arbetar vi på att etablera “akronymen” UMLN, för UppsalaMagasinet LuthagsNytt. Och se där, här är jag idag – med fler bollar att hålla i luften än det finns luft. Klart värt att tillägga är att det är förbaskat roligt också 😉

För Dig som väljer att titta in på, eller ännu hellre följa, min blogg väntar reflektioner på det mesta av vad ett liv som är färgat/nedsvärtat av vår samtid, kultur, skojigheter och knepigheter – och nu ett coronavirus kan – kan resultera i.
Jag är inte känd för att skräda orden och vid särskilda tillfällen kan jag få självaste kapten Hadock (ur Tintin) att känna komplex vad rikedomar på svordomar anbelangar. Som tur är sker dessa utbrott bara när jag tycker att något är extremt uppåt-väggarna dumt och fel.

Jag är ytterst mänsklig och medveten därom. Därför är jag också väl medveten om att det sällan finns en sanning … Utom möjligen en – och den ska var och en finna för sig själv. Jag har sedan länge funnit min sanning. Har du?

Väl mött!

Signerat Peder Strandh

Till startsidan