Vill du synas här? Kontakta info@blogbiz.se

OM: Den mänskliga arkipelagen

Regel 1: Gräv där du står


Det var säkert trettio år sedan jag första gången fick höra att Kungsholmen i Stockholm var “världens ensammaste ö” sett till antal självhushåll per capita. Redan då tyckte jag att det var en fasansfull första plats att inneha. Säkert hade min negativa reaktion på detta att göra med att  jag själv kommer från en rotlös uppväxt, en barndom som tyvärr bevisade att tillhörighet inte var avsett för mig. Det är min största sorg från uppväxten; att aldrig vara trygg i vetskapen om att jag hör till och därmed är önskad. En fruktansvärt destruktiv kraft fyllde i stället ut tillhörighetens plats, djupt i mitt inre. Denna kraft lockar mig ständigt att söka tillflykten i snabba “belöningar”. Kickar som t.ex. att komponera och måla när jag absolut borde göra något annat, alkoholberusning, att handla prylar och äta på restauranger när ekonomin egentligen inte tillåter det o.s.v.
Jag ser mönstret så tydligt men först efter att det har hänt. Varningssignalerna uteblir jämt. Därför har jag, hög på en omotiverad inre optimism, gång på annan kastat mig handlöst ut för att fylla mitt inre hålrum.

Mannen

Kungsholmen; världens ensammaste ö. Så fruktansvärt sorgligt! I början på 1970-talet togs en plan fram på hur Sverige skulle se ut i framtiden. Avsikten var säkert behjärtansvärd med kvinnlig frigörelse, äldres rätt att inte ligga sina yngre till last o.s.v. Men de negativa konsekvenserna var det nog få som kunde föreställa sig då.
Idag finns det människor som arbetar heltid med att spåra anhöriga till ensamma avlidna. I dokumentären The Swedish theory of love berättas det om bl.a. om detta. Dessutom berör filmen ensamhet sedd ur ett annat perspektiv: Ensamma svenskor åker till Danmark för att insemineras, alt. skickar efter sperman via post och inseminerar för egen hand hemmavid. Det blir särskilt slående när manlige som äger spermadonator-företaget intervjuas och själv reflekterar över “vad ska mannen fylla för funktion i framtiden?”. Mannen ja: Jag själv tillsammans med hälften av världens befolkning. Ett “släkte” jag ofta tvingas skämmas för … Men likväl mitt “släkte” och alla barns pappor – mannen.

Ensam tillsammans
Priset vi betalar för denna “själv är bäste dräng”-mentalitet innebär att vi måste svälja konsekvenserna med hull och hår. Vi har skapat ett samhälle där den som är stark absolut kan reda sig själv (ett tag). Men den dagen en lycklig tillvaro krackelerar, kanske i form av plötslig sjukdom, börskrasch, otrohet eller dylikt … Då kan det visa sig att uppslutningen från omgivningen är betydligt skralare än man hade förväntat sig. Plötsligt finns inte familjen där, ingen släkt, gårdsfolk, grannar eller bybor som saknar en. Få, om ens någon, kommer till undsättning.
Det är klart att du kanske har råd att köpa dig omtanke och sällskap. Men har det köpta samma värde som det genuina, där man söks upp för den egna personens värde? Mitt hjärta säger mig att köpt “vänskap” är en ekonomisk transaktion lika genuin som köpt sex, och inte jämställd en äkta mellanmänsklig relationen.

Vi är människosläktet
Vi kan, och behöver, så mycket mer än att bara vara en ö. Vi måste vara denna ö bland massor av andra öar – i en gemenskapens arkipelag. Det är så vi är skapta att existera, som medmänniskor, där definitionen man och kvinna alltid kommer att finnas kvar men bli alltmer underordnad detta faktum: Vi är i första hand ett och samma människosläkte som är satt att se om varandra och vårda den värld vi alla borde få ha lyckan att leva i. Hur svårt kan det vara?

//Peder Strandh

 

 

 

 

Gråt ut för livet!

Gråt ut för livet!

När jag växte upp var det som för (är jag övertygad om) många andra pojkar: Jag fick lära mig att vara tuff, hård, aldrig beklaga mig och framförallt att inte gråta. Mina föräldrar var skilda sedan jag var tre år så jag “bollades emellan dem”, även om jag framförallt bodde med min far. Min mamma var tuff men bejakade alltid de mjuka känslorna. Och min far …

Min pappa var en bra karl; en kärleksfull far, reko, rak och/men hård. När jag som liten knodd slog mig, blev rädd eller väcktes av öroninflammationens pulserande smärta och feber mitt i natten fick jag alltid veta att det bara var att “bita i”. “Var inte som en jävla kärring!” kunde det på ren och föga PK-svenska låta.

Och på det sättet har jag av naturliga skäl fortsatt att känna i mitt vuxna liv. Jag har fullföljt denna lögn, om att känslor av uppgivenhet och hopplöshet inte hör hemma i en manlig upplevelse, till punkt och pricka. Och SOM jag har lurat mig själv! Jag förstår min far som uppfostrades av en man (min farfar) född strax efter det förra sekelskiftet (1908). Men som en vuxen man har jag insett att gråten är alltför viktig att avvara. Att den rensar systemet, att den får oss att hitta rätt i oss själva och ger oss möjligheten att ta ut en korrekt färdriktning. Jag har förstått att gråten är ett tecken på styrka, ett uttryck för att man har kontakt med – och därmed behärskar – sina känslor. Ändå sitter det så sabla långt in att släppa fram tårarna. För mig är det alltjämt bland det mest privata jag kan dela med mig av. Samtidigt är livet fyllt med alltför många sorger och förluster för att tårar inte skulle ha sin givna plats i de dagliga känslouttrycken. Så min uppmuntran och uppmaning idag till Dig, inte minst om du är en man, är: GRÅT!

//Peder Strandh 

Jag är en farmare i takt och ton

Jag är en farmare i takt och ton

Som kulturutövare kan man inte kallas annat än en “farmare”. Den tanken slog mig när jag häromnatten lyssnade till ett stycke som jag skrev 1987. Skillnaden mot andra, t.ex. spannmålsbönder, är att jag skördar melodier och musikstycken istället för ris, vete, råg o.s.v. Likt jordbrukaren har sina odlingsarealer klara för sig så har jag de inre förutsättningarna, omedvetet men ändå tydligt, klara för mig. Vad menar jag då med detta?

Jo, det inre landskapet må vara föränderligt till en viss gräns. Men vi är den vi är, vi har de upplevelser och  erfarenheter som vi har och dessa utgör – vare sig vi vill det eller inte – till stora delar vår inre geografi. Det blev så uppenbart för mig när jag lyssande till det musikverk jag skrev, för 35 år sedan, att det är samma melodiska fåror jag skördar mina stycken från idag som då. Man behöver inte ha svart bälte i harmonilära och kontrapunkt för att kunna konstatera detta. Detta insåg jag efter en stunds kris (alla kompositörer vill ju kunna skriva nytt material) att … Naturligtvis är det så det förhåller sig för alla “sanna” konstnärer, vare sig det handlar om musik, måleri, skulptur, poesi, dans etc. Att allt nytt som skapas någonstans ändå styrs av vårt inre landskap. En geografi där längtan, drömmar, lust och passion … Men även rädslor, hat och avsky står likt bergväggar, strandängar och strömförande stängsel kring ens förutsättningars areal.

Jag är fast övertygad om att dessa uppenbara “begränsningar” till en viss mån kan tämjas och töjas. Men att helt komma ifrån dem vore att helt förlora sig själv, och det är farligt! Bättre då att riskera att upprepa sig en smula men därmed också stå för något genuint. Något som kommer direkt från hjärtat och ligger rätt i det egna tarmkexet.

Här slutar denne farmare detta inlägg med sången “Finns det något sätt”, en låt jag skrev i förra veckan. Förhoppningsvis gillar du. Allt det bästa till dig och de dina!

//Peder Strandh

 

 

 

 

Vem är du och vem är jag?

Vem är du och vem är jag?

Vem är jag? En högst retorisk fråga, kan tyckas. Men när jag numera ställer den till mig själv framträder svaret allt tydligare: Jag är naturligtvis en dekokt av genetiskt arvsanlag. Men framförallt är jag ett hopkok av allt som sedan dag ett i mitt livs levande absorberats av det som omger mig.

Det är uppenbarligen kemikalier i vår omgivning, föda, strålning från såväl radon i väggar som mark o.s.v. som spelar roll. Men än viktigare, för att kunna presentera svaret på frågan “vem är jag”, är alla de människor som har kommit i kontakt med mig och mitt liv. Alltifrån min mor och far, eventuella syskon, mor- och farföräldrar liksom motsvarigheten på fädernet, vänner och lärare och … Men också mer flyktiga bekantskaper som grannar, tanten med sin bok på parkbänken, gubben som matade änder vid ån liksom kassörskan i närbutiken. För nog är vi blott kontentan av alla dessa upplevelser, alla dessa möten!?

Så om (t.ex.) du som läser detta och jag har mötts en gång så är jag en del av dig och du en del av mig – vare sig vi vill det eller inte. Just i ditt fall, med tanke på att du läser detta (så bra, tycker jag som part i målet), ser jag blott angenäma effekter av att du skulle kunna vara en del av det jag upplever som Peder Strandh. Frågan och det DU måste brottas med är kanske snarare: Hur fördelaktigt är det att vara en del av det (den) som är Peder Strandh?

Tja, ingen är fullkomlig. Tro mig, jag är långt i från att vara det. Men jag tillhör den kategori av människor som drömmer om att bli så rekorderligt sann och äkta som bara tänkas går. Så, förhoppningsvis ska du (förutsatt att vi har setts och utbytt känslor och tankar med varandra) kunna säga att “jag är en del av det som är Peder Strandh … Och vise versa: Jag är stolt över att få vara en som såg, bekräftade och uppmuntrade dig till självförverkligande, om det kunde vara så.

Blott en reflektion från Strandh en lördagsafton likt denna.

BILDEN: Undertecknad på Banvallsgatan 11D tillsammans med min salig mormor Stina (bakom mig), kusin Åsa (alltjämt i livet i Nederländerna) samt min morfars mor Linnéa Pettersson utanför hennes bostad i Hidingsta i mitt älskade Närke 1974.

Gott så.
/Peder Strandh

En uppdatering sedan senast …

En uppdatering sedan senast …

Så har vi det där med att vara människa. Att känna sig tillräcklig och kompetent så som man är. Det är inte helt lätt! Ta mig som exempel: Jag vet att jag är älskar min dotter och att spendera min medvetna tid i mitt skapande universum. Att jag sedan råkar existera i ett annat sorts universum är ett icke helt ovidkommande faktum.

Räkningar ska betalas, tider ska passas, möten ska avhandlas så att båda (eller alla) parter är tillfreds när vi går därifrån. Man ska fortsätta att vara hungrig på framgång och viril som en hingst som “bara struttat runt som en unghingst” i padocken med sitt mamma stoet och … Kort sagt; det är ta mig tusan en omöjlighet att förmå allt detta!

Jag har landat i att försöka vara nöjd med det jag har. Jag har min Gudsrelation klar för mig, jag vet att till fullo  uppskatta allt det vackra som livet har försett mig med. Helt plötsligt känner jag mig RIK, om än en smula vilsen. Nu handlar det om att ta ut en ny färdriktning, söka nya utmaningar, intervjua nya spännande medmänniskor (Tomas Di Leva, t.ex.) och söka Skaparen i skapelsen. Det sistnämnda har jag full förståelse för. Jag är själv en skeptiker av Guds nåde. Men, har man hittat något som håller vad det lovar så har man.

Magdalena Andersson (S) har tagit över taktpinnen efter Stefan Löven, Miljöpartiet har gjort en sorti som de kanske redan ångrar och gängkriminaliteten frodas i våra utanförskapsområden … Allt är som det brukar, med andra ord. Men en sak är emellertid helt ny: Dagen är min – och DIN! Lår oss fånga den, freja den till det finaste vi kan föreställa oss och sikta framåt … Mot framtiden och li

För min del handlar det om att överleva allena. Att låta min konst, musik och mitt resonemang klinga ut pch förhoppningsvis bidra till min överlevnad – inte minst ekonomiskt. För så är det att vara en människa anno 2021; Mammon sätter spelreglerna vare sig vi gillar det eller inte.

/Peder Strandh

 

PS: En vän sade till mig: “Peder, du är en indigo-människa”. Om det syftar till att jag är en person som lägger största vikt vid mellanmänsklig kärlek och omtanke till min omgivning … Då har hon helt rätt!

Bra personal

Sponsrat inlägg i samarbete med Finnveden Executive 

Det är viktigt för ett företag att ha bra personal.

För att ett företag ska gå bra är det viktigt med bra och motiverad personal. Trivs din personal på jobbet så gör de oftast ett bra jobb. Det finns många bra sätt att få din personal att jobba bättre.

Utbildning är viktigt för att få din personal att utvecklas och vara nöjda. Alla branscher är olika och har olika typer av fortbildningar man kan gå. Satsa på att ge personalen fortbildning och bra utbildning i det ni jobbar med, det kommer att göra att de lyckas bättre med sina uppgifter.

Bra ledning och en bra chef. Att hitta bra chefer och mellanchefer kan vara svårt, speciellt om man inte riktigt vet vad det är man ska titta efter hos en person. Som tur är kan man ta hjälp av rekryteringsföretag som har bra koll på att rekrytera nyckelpersoner till just ditt företag.

Hur mycket personal ska man ha? det beror på hur stort ditt företag är och givetvis hur mycket pengar du drar in. Man ska tjäna pengar på sina anställda, men de ska också ha en bra anställning. Båda delarna är lika viktigt. En anställd måste först och främst dra in sin egen lön i pengar, därefter tjäna pengar åt sin arbetsgivare. Går det bra för din personal, så ge dem lite extra bonus. Det kommer du tjäna på i längden!

Konferenser och att göra roliga saker tillsammans är också viktigt. Du bygger då ett bra team med dina anställda. Det finns många företag som jobbar med teambuilding, det är för att man har insett att detta är viktigt för sammanhållningen i gruppen. Det gör att de jobbar bättre tillsammans och det ger dig mer tid att ägna dig åt ditt jobb.

Ordning och reda

Sponsrat inlägg i samarbete med Streckkod.se

Jag gillar att ha ordning och reda.

Jag tycker om att ha ordning på mina saker. Inte bara hemma, på jobbet också. Jag vill ha ordning på alla mina papper och räkningar, men även hemma i skafferiet och källaren. Känner ni igen er?

Alla har olika typ av ordning. Min ordning kanske känns som oordning för någon annan. Huvudsaken är att du har ett system som passar just dig så att du kan hitta dina saker.

Det finns många bra sätt att organisera sina saker och papper. Du kan organisera efter kategori, storlek, mängd med mera, det beror på vad det är du ska ordna upp. Ett bra sätt är att använda sig av olika märkningar och etiketter. I källaren kan man till exempel sätta etiketter på alla lådor, julsaker, påsksaker, vinterkläder, skridskor och allt annat man förvarar i sitt förråd.

Många förvarar socker, mjöl och annat i skafferiet i förpackningar de kommer i. Jag tycker att det är fint att förvara i burkar, gärna glasburkar. Det kanske inte är någon som ser det, men man blir glad när man öppnar skafferiet och allt står ordnat och fint i sina burkar. Då är det också bra att märka dem med etiketter, så att man vet vilket mjöl som är var.

För företag är det viktigt att ha ordning på sina papper, då finns det både etiketter och etikettskrivare att använda sig av. Om det skulle bli så att man behöver gå tillbaka för att titta på ett kvitto eller ta fram en faktura är det bra att ha allt på sin plats, uppmärkt efter år och månad. Det sparar dig massor med tid i längden.

Tid är pengar och att ha ordning på alla dina saker sparar dig tid på så många plan!

Nya golv på jobbet

Sponsrat inlägg i samarbete med K3Golv

Att lägga golv här en konst, ett hantverk.

Tänker ni på golvet ni går på? Vad ni har för golv hemma, i butiker, på jobbet? När man börjar fundera på det märker man vilket hantverk det är att lägga ett golv.

Vi har funderat på att byta golv på jobbet, lägga ett nytt golv. Det är därför jag ser golvet överallt där jag går. När man jobbar måste man inte bara tänka på hur det ser ut, man måste också tänka på hur hållbart det är. Står man och jobbar som många faktiskt gör nu så får golvet inte vara för hårt.

K3Golv har jag fått bra hjälp. De hjälper både privatpersoner och företag med stora eller små jobb. Det är bra att kunna säga sina idéer till dem, de vet om det går att genomföra eller inte. de kan också komma med tips på vad som kanske skulle passa bättre.

Har ni tänkt på golven i kyrkor eller på slott? Tänk när ni går in i domkyrkan eller är på fest i slottet. Hur många bröllop, dop, fester och andra firanden har det varit på dessa golv. Det är jättespännande att tänka tillbaka och fundera på.

I Uppsala har vi många gamla byggnader. Ta en tur runt Uppsala och titta på allt som finns här. När ni går in i kyrkan, slottet eller carolina rediviva så fundera på golven, taket och väggarna. Tänk om väggar kunde tala brukar man säga ibland, det gäller även golv tycker jag. Va spännande saker vi hade fått reda på då!

Jag tycker att vi ska satsa på ett hållbart golv på jobbet, så kan vi slipa och ytbehandla det när det börjar bli lite fult. Den idén ska jag ta med K3Golv och höra vad de tycker!

 

 

 

MINNETS ÅTERVÄNDSGRÄND • 1980-talets rullstolsfärd mot förbrödring

MINNETS ÅTERVÄNDSGRÄND • 1980-talets rullstolsfärd mot förbrödring

Jag minns i början av 1980-talet när jag i åttonde klass skulle praktisera i en av Mariebergs köpcentrums (Örebro) klädbutiker. Sedan flera år hade jag – tillsammans med mitt kamratgäng – varit helt hängiven elektronisk musik à la Kraftwerk, Depeche Mode, Yazoo, Propaganda och Jean Michel Jarre (m.fl).

När jag nu kom in i modebutiken i Marieberg möttes jag av en jämnårig kille, Micke, från parallellklassen. Han passade perfekt in bland butikens axelvaddar och kavajer med korta ärmar och byxor. Hans såg, klädmässigt, ut som det stora flertalet gjorde bland dåtidens ungdomar med bländvita tubsockor, korta uppkavlade brallor samt en vit sweatshirt med neonfärgade fält som löpte över bröst och rygg.

Micke såg kort sagt ut som en äkta George Michael-/ Andrew Ridgeley (från gruppen Wham) -wanna be. Nu bör man beakta att det stora flertalet bland mina jämnåriga, inklusive Micke, på den här tiden lyssnade till grupper som Duran Duran, Men without hats, Culture Club, Limahl, Michael Jackson, Style och Gyllene Tider. Kontrasten mellan mig och Micke var uppenbar.
Blygt och något avvaktande sattes vi på att dra av plast från en helsikes massa, nyss inkomna, tubsockor från Kina. Efter en stunds tystnad och åtskilliga statiska stötar senare börjad vi småtrevande att konversera. Först om skolan, om praoplatsen och vädret, typ. När samtliga tubsockor var upplockade och prismärkta stod vi utan sysselsättning varför vi tilläts ta en lite rast. Den spenderades med att vandra runt i varuhuset.

 

Förbrödrande rullstolsrace

På vår väg tillbaka upptäckte vi att varuhuset tillhandahöll lånerullstolar till sina kunder som behövde sådana, och dessa stod parkerade strax utanför vår prao-butiks entré. Jag minns inte om det var Mickes eller min idé, men den var absolut brilliant: Testa den egna förmågan att köra rullstol. Låt mig uttrycka det hela på följande vis: När de två prao-veckorna var till ända låg såväl Mickes som mitt rekord i att köra rullstol på bakhjulen (utan att sätta ner framhjulen i backen) på närmare tio minuter. Så här, 35 år senare, kan jag le varmt åt minnet av hur två rullstolar kunde överbrygga klyftan mellan Wham och Depeche Mode, mellan Adolfsbergsbon (undertecknad) och Mariebergskillen … Mellan mig och axelvadds-Micke. Musik har onekligen en förmåga att föra samman olikheter och förbrödra. Med detta sagt anser jag alltjämt, dock med glimten i ögat, att min musiksmak vida överglänste hans.

Peder Strandh från minnenas allé

 

 

Språket är viktigt

Sponsrat inlägg i samarbete med Exacta

Språkgranskning

Bild lånad från Exacta

För mig är språket viktigt. Jag vill att det ska vara rättstavat och noggrant skrivet. Språk är roligt och ord är kul! Jag tycker om att både läsa böcker och att skriva artiklar och texter. Samt att blogga såklart! Det är dock inte alltid så lätt att skriva en text.

Man skriver mycket idag. På sociala medier och via mail samt sms. Vi skriver vi nog mycket mer än förr och vi har rättstavningsprogram i datorerna och autocorrekt i telefonerna. Det gör ingenting om någonting blir fel i ett sms eller mail, men när vi ska skriva en text som ska vara en viss formalia så kan det vara mycket svårare.

För en företagare är det viktigt att texter blir rätt. Kanske måste man till och med ha en text eller ett avtal på engelska. Du blir kanske inte tagen på allvar om du har en text som inte är välarbetad. Det kan vara riktigt svårt så då är det bra att kunna få professionell hjälp med språkgranskning och översättning.

Exacta har inriktat sig på företagskunder och det har blivit deras expertis. Hos dom kan du få hjälp med korrekturläsning, redigering, omarbetning mm. Mitt tips är att ta hjälp med de svårare texterna när du har ett företag, det kommer att löna sig!

 

Till startsidan