Vill du synas här? Kontakta info@blogbiz.se

Därför är jag hela världens gudhusse

Därför är jag hela världens gudhusse

Jag känner mig som hela världens gudhusse!

Sedan barnsben har jag varit välsignad med att ha djur omkring mig. Det har varit hundar, hästar, fåglar, fiskar och katter. Min fascination för djuren har aldrig avtagit, liksom min längtan efter att få tillhöra deras rike. Jag har en konstant längtan efter det avskalat naturliga, ett sammanhang där överkonsumtion är lika sällsynt som lejon på Antarktis. Jag längtar efter en kommunikation där den första skickade signalen är den som gäller, fri från dolda agendor. Efter ett sammanhang där raka rör faktiskt är raka och inte krökta i smyg eller kallade raka trots att alla ser att de är svängda.
Det är avsaknaden av allt det missvisande som jag uppskattar så otroligt mycket med våra fyrbenta, bevingade och -fjällade vänner – det ärligt naturliga.

Som liten knodd skaffade mina föräldrar boxerhannen Roy. Han blev min första stora kärlek, bar den tvåårige mig på sin rygg och uthärdade sannolikt mer än han egentligen skulle ha behövt. Jag kallar honom alltjämt för “min storebror” och känner fortfarande hans värme där jag står och går. Och inte räcker det med Roys värme. Nej, dessutom kan jag emellanåt höra alla mina tidigare undulaters kvittrande, känna alla mina katters spinnande och strykande kring mina ben. Lägg till detta alla andra hundar (dobermann, bedlington-, airsdaleterriers, irländska settrar o.s.v.) som har följt mig underlivets första årtionden. Jag behöver aldrig vara helt ensam – för de finns alltid där, precis bakom det hörn vi alla kallar döden. De kallar på mig, även om de låter antyda att det inte är någon överdriven stress, och jag vet att så småningom kommer vi att ses igen.

 

 

Sedan snart fem år tillbakahar vi i familjen kattfröken Saskia från trakterna väster om Eksjö. Hon kallas oftast för Sassi även om hon (av mig) också kallas för “min frisör”. Hon är nämligen väldigt förtjust i att ställa sig på bakbenen, helst med båda frambenen på mitt huvud, för att därefter påbörja min hårbehandling där hon omsorgsfullt slickar den lilla skalp jag har kvar. En del av mig inser att somliga tycker att detta låter konstigt eller kanske rent av äckligt … Men det bekommer mig inte det minsta. Den känsla av närhet och omsorg som Saskia ger mig vid mina “frisörbesök” värdesätter jag högt i den tillvaro som utgör mitt liv. DJUR — De har alltid spelat den största av roller i mitt liv. Likaså i min pappas och farmors liv. Sannolikt är det ärftligt såväl genetiskt som miljömässigt. Och hade det istället handlat om att det var resultatet av en mutation så hade det varit den mest välkomna av mutationer. DJUR berör mig, spelar en stor roll i mitt liv och förtjänar därför min största aktning och tacksamhet. Denna tacksamhet gjorde att jag redan i sena tonåren började kalla mig själv för “hela världens gudhusse”. Det spelade (och spelar) ingen roll om det handlade om en padda som behövde assistans över en trafikerad väg, en igelkott som förirrat sig in på en parkering, en gråsparv med en skadad vinge eller ett bi som har fallit ned i ett glas med saft … ALLA förtjänar de att räddas, och görs så av sin självutnämnde gudhusse. Vad vår värld behöver än mer är fler gudhussar och gudmattar. Kanske är du en? Eller kanske kommer du att bli en nu? Du är mer än välkommen då vi behövs i vår Herres hage.

Gott så …

// Peder Strandh

OM radikalhålan 2020 | “Visa mig den jäveln”

OM radikalhålan 2020 | “Visa mig den jäveln”

2020 – Vad var det som hände egentligen!? kungahuset

“Ett coronavirus från Wuhan”, sa de på radio och teve. Ja ha, tänkte jag och många med mig. Hur illa kan det vara? Nu är det den näst sista dagen på detta skitår (ursäkta till alla små mirakel – nyfödda – som sett dagens ljus och allt annat som har varit bra) och jag kan konstatera att det blev många resor värre än man hade kunnat föreställa sig. Lägg till det livets mer vanliga, väntade utmaningar och man är rätt glad att få träda in i 2021.

December blev en arbetsam tid för mig och min nye oto-kirurg Torsten. Han hade “ärvt” mig och mitt Cholesteatomopererade högeröra efter min tidigare läkare Karin. Jag opererade mitt högeröra senast 1995 och blev då en patient med en s.k. radikalhåla. Kort sagt, kirurgen hade tagit bort allt som tidigare funnits (läs hammare, städe och stigbygel) och lämnat området öppet för att lättare kunna rengöras*.

Denna operation har medfört att jag en gång i halvåret har kallats till närmsta öron-näsa-hals-/ oto-kirurgiska avdelning för rengöring. Min kallelse i våras brann inne då jag hade känning av halsen och förväntades hålla mig hemma. När jag slutligen kom iväg hade det hunnit bli november och min ordinarie läkare Karin hade lämnat över stafettpinnen till dr. Torsten. Torsten visade sig vara en synnerligen trevlig bekantskap att göra; lyhörd, socialt begåvad och kommunikativ. Dessa rengöringar tenderar att vara jäkligt smärtsamma då läkaren är inne vid det som en gång utgjordes av hörselbenen och plockar ut gammalt hudepitel (öronvax). Detta gömmer sig alltid i någon av alla de kratrar som har blivit resultatet av resorberat, inopererat ben. När läkaren kör med den lilla sugen uppstår ett undertryck som gör att jag ganska snart blir lika yr i huvudet som efter en halvtimme nonstop i karusell av kaliber tekopparna. Djupandning är ett mycket användbart instrument att gagna sig av i obehagliga/smärtsamma situationer. En läkarstuderande som satt med under en av behandlingarna uttryckte det som att “kroppen är väldigt lätt att lura med hjälp av kontroll av andningen”. Och han har rätt!

TRÄGEN VINNER

Nåväl, efter den första rengöringstiden i november tvingades dr. Torsten att “ge upp” och sände hem mig med recept på Terracortril (med Polymyxin B). Jag fick en ny tid ett par veckor senare och skulle de sista fyra-fem dagarna innan dess droppa öronen inför sänggåendet. När jag sedan kom åter vidtog en ny omgång städfrenesi … Men en liten vaxpropp hade kilat fast sig/torkat in i en av kratrarna och hur han än försökte ville den inte släppa taget. “Aha, här har alla dropparna hamnat” utbrast dr. Torsten, och sög ut dessa från helt fel krater. “Vi får avbryta här så droppar jag direkt i den aktuella kratern” sade han sedan. Innan jag gick hem med en ny kallelse till återbesök i fickan demonstrerade dr. Torsten hur jag skulle ligga efter att ha droppat öronen inför besöket igår (29 december). Jag skulle ligga ungefär som om jag hade fått ett slaganfall och höll på att ramla ur sängen huvudstupa, blickande mot taket. Det såg inte riktigt klokt ut, jag föll nästan i skratt. Men så har jag legat varje kväll sedan julafton. Och igår var det så dags igen, och nu fick han ut den lilla proppen.

DEN JÄVELN …

– Visa mig den jäveln, var min spontana kommentar! Han höll fram den och den påminde som något en hamster lämnar efter sig när mag- tarmkanalen har gjort sitt (bara lite ljusare i kulör). Nu är den jäveln borta och jag förväntar mig att antingen kallas om ett halvår för ny rengöring alternativt inom ett par veckor angående en ny operation (där man i så fall kommer att försöka bygga upp innerörat igen). Det sistnämnda skulle medföra att jag, för första gången sedan jag var fjorton år, skulle kunna få vatten i örat och till och med dyka på någon meters djup. Lockande? Ja visst. Efterlängtat? knappast. Jag har levt större delen av mitt liv utan att kunna dyka och det har fungerat alldeles förträffligt. Så om 2021, dr. Torsten och hans kollegor är på min sida så kommer vi fram till att vi låter radikalhålan vara. Nu, nog om detta och nog med 2020. Nu vill vi alla se fram emot ett ljusare år, med mindre oro och sjukdom. Ett år där corona är liktydigt med en vanlig influensa. Ett 2021 där en snörik vinter avlöses med solsken och grönska, sköna bad framåt sommaren och en höst där vi kan krypa ihop NÄRA med våra nära och kära.

Gott så,
Peder Strandh

* Rengör aldrig ditt öra med tops o.s.v. Ett friskt öra kirrar den saken självt och allt eventuellt petande riskerar snarare att innebära att du för in bakterier och därmed risken för infektioner.

Flockdjur, det är vi allihopa – allihopa!

Flockdjur, det är vi allihopa – allihopa!

Jag blir så förbaskat trött på hur pengar ska styra (närapå) allt här i världen. Runt omkring oss står ängslan som spön i backen. Den syns i blickarna vi möter hos våra medmänniskor och säkert även i spegeln när vi själva står framför den.

Vi är livrädda för att inte passa in. Livrädda för att åren ska göra med oss vad de alltid har gjort och alltid lär göra: Att kvinnors bröst allt tydligare drar sig nedåt, av jordens dragningskraft. Att männens hårfästen klättrar bakåt i någon strävan att nå nacken och oftast slutar i någon form av flint. Att rynkor uppstår där det förr var jämn hy, att den tidigare så distinkta hårfärgen skiftar mot grått OCH SÅ VIDARE.

Detta med våndan över att åldras är något bl.a. Jason Diakité (med artistnamnet Timbuktu) berörde i låten “Alla vill till himmelen men ingen vill dö” från 2005.
Världens företag har sedan länge kommit på att denna, vår allmänmänskliga rädsla, gör försäljningen av deras produkter lika lätt som att skära guld med täljkniv. Och ändå är det en urgammal instinkt inom oss som de lyckas trixa med: Flockinstinkten. Rädslan över att vi inte skulle duga som vi är utan det där “senaste plagget”, “prylen” eller den där “lyxiga resan som vi yvigt har redogjort allt för på vårt Instagramflöde”.

Inför jul- och nyårshelgerna

Om du så ska dansa ensam runt plasttulpanen (ja, du läste rätt) på julafton så snälla, lägg till denna lilla textrad till “Morsgrisar är vi allihopa”: Flockdjur, det är vi allihopa! Då kan till och med känslan av en oönskad ensamhet klinga av en smula därför att man då faktiskt sjunger om något som är sant och i sammanhanget relevant; att vi alla behöver varandra. Kan man inte komma förbi sin vän/gamle släkting eller vem det nu kan vara, p.g.a. av corona eller annat, så kan man åtminstone slå en signal. DET betyder betydligt mer för din egen såväl som den du ringers känsla av flocktillhörighet. Ett sådant samtal slår alla prylar i världen med hästlängder. Om detta resonemang inte bottnar i dig beror det sannolikt på att livet ännu har sparat några livsavgörande drabbningar för dig. Lugn, tids nog får du också känna av dessa och kommer att instämma i flockdjurs-versen av liv och lust.

Och för att knyta ihop säcken med ingressen så vill jag säga att DU duger precis som du är. Du gjorde det igår, gör det nu och kommer alltid att göra så. Det är inget hallelujatrams över detta resonemang. Tro inte det! Det är kort och gott: fakta. OM du ändå – trots självinsikten om din flocklängtan – vill unna dig själv eller någon annan i din omgivning en pryl eller två, gör då det. Så länge det är DU som väljer, och inte ett börsnoterat företag som bara spelar på din och min instinktiva rädsla över att bli övergivna, så är det sannolikt idel av godo.

Med detta nog sagt, käre flockmedlem: Allt gott så!

/ Peder Strandh

Dejdinsida

ENLIGT P: En hyllning till UMLN:s praktikant David N

ENLIGT P: En hyllning till UMLN:s praktikant David N

Det är mycket nu! Hur ofta hör och säger man inte det?

Just i dessa dagar stämmer uttrycket ovanligt väl in på min egen verklighet. Vi är i färd med att sätta ihop det kommande numret av UMLN (Uppsalamagasinet Luthagsnytt) för vilket jag är redaktör.

Under hösten har jag dessutom haft glädjen att ha en journalistpraktikant från Uppsala universitet med mig. En sjusärdeles skarp herre på tjugotre år och med hjärtat på helt rätt ställe. Det är tyvärr alltför sällan jag stöter på så pass unga människor som redan har kunnat utveckla en filantropisk sida. Men det är just vad “min” praktikant David N. har lyckats med.

Tidigare har han bland annat skrivit artiklar för en fotbollssajt. För den lät han utföra en informell undersökning där han och några vänner gick på ett antal allsvenska herrfotbollsmatcher med ett syfte: Att lyssna till språk(miss)-bruket på läktarna. Framförallt ville de skapa sig en bild av hur man använde sig av nedsättande ord med kvinnliga förtecken à la underliv, prostituerad o.s.v.
Det blev dessvärre ingen rolig läsning … Men nog så angelägen!
När han första gången hörde av sig i somras om en praktikplats på UMLN:s redaktion frågade jag naturligtvis vad han hade för erfarenheter sedan tidigare. Jag hade redan hunnit uppfatta att han var väldigt trevlig och lyhörd, så den biten var redan klar. Men det var när han nämnde undersökningen om nedsättande ord med kvinnlig syftning som jag fastnade, for real! Den killen ska absolut göra sin praktik hos oss, bestämde jag tillsammans med mina kollegor rätt omgående därefter.

Nu är vi inne i advent och David N. har, med ett ytterst litet understöd av undertecknad, jobbat på ett stort knäck (journalistslang för typ uppdrag) som kommer att publiceras nästa fredag, den 11 december.

Meningen med en praktik är självklart att praktikanten ska få använda sig av sina färdigheter, slipa på dessa och förhoppningsvis lära av sin/a handledare. Och så har det säkert varit. Men någon som har lärt sig väldigt mycket är jag. För trots sin ungdom har David N. en analytisk förmåga som vida överträffar många, mycket äldre människors, som jag har stött på. Och tack vare David lär jag mig nya saker och “lär om” bortglömda kunskaper också. Genom hans sätt att se på tillvaron, med den för ungdomen så entusiastiska och optimistiska sorten, har jag själv återtagit lite av den delen inom mig själv.

Så, detta inlägg blev till en liten hyllningstext till den som sannolikt är världens bästa praktikant — “vår” David N. Och det är han väl värd!

//Peder Strandh

TEXT o MUSIK | Suicid och prinsessbröllop samtidigt

TEXT o MUSIK | Suicid och prinsessbröllop samtidigt

I den vackraste av sommardagar, den 19 juni 2010, gifte sig Sveriges kronprinsessa Victoria med sin Daniel. Samma dag förlorade jag också min älskade mamma i suicid. Att detta skedde parallellt visade mig – återigen – på livets många fallgropar och enorma möjligheter. Kaffe online

wendelins kaffe

Jag sörjer min mor varje dag och har för (o)vana att lättast åkalla hennes minne när jag tänder en cigarett (hon var till sin död en rökare). Då hennes död inte kunde betecknas som naturlig utfördes en obduktion på Rättsmedicinalverket i Linköping (det är rutin, fick jag veta). Hovleverantör av kaffe online
Ironin i det att obduktionen visade att hennes lungor var nästan opåverkade av ett halvt sekels rökningen, men att en större mängd farmaceutiska substanser noterades (samtliga förskrivna av en alltför pressad psykiatrisk vårdapparat), det kändes som ett slag i solarplexus. Köpa ekologisk kaffe online hos wendelins kaffe är ett måste för alla kaffeälskare. Här hittar du kravmärkt kaffe online direkt i din brevlåda.
Föga förvånande syntes alltså inte skymten av den egentliga boven, psykisk ohälsa och ensamhet, heller. Efter sig lämnade min mamma mig och min bror, sina barnbarn samt en klanderfri ordning hemma liksom på sina extremt begränsade tillgångar. Allt var – som alltid i min mammas fall – i en stolt och anständig ordning.

Vill ni köpa kaffe online som dessutom är ekologisk? Vi på Wendelins kaffe är också kungliga hovleverantör inom kaffe. All vår kaffe är nyrostad och finaste kvalité som du får hem i din brevlåda
Det skulle alla de som gömmer undan skattepengar i skatteparadis eller på andra vis stjäl ha sett. De borde få se hur en anständig, vanlig medborgare, förmår att leva livet och agera stoltare än de största av tjuvar. Få uppleva hur deras eftermäle i slutändan hyllas. De borde få förstå hur hon, och många med henne, aldrig gjorde eller gör avkall på vanlig anständighet … Inte ens när den sista av livslusten sipprar ut mellan tillvarons giriga fingrar.
Jag har fått se och är så tacksam och stolt över dig, mamma! All kaffe är ekologisk hos wendelins kaffe och dessutom är vi kungliga hovleverantörer av vårt kaffe.

Min vana trogen, när det gäller att möta (och överleva) livets alla nycker, bearbetade jag hennes död genom att skriva en sång om det hela. Den fick titeln “Mother’s song” och hela denna mening utgör en Youtube-länk till den. Inspelningen är gjord på en vanlig mobiltelefon (iPhone 4, vill jag minnas att det var) i samband med en trädgårdskonsert jag höll 2012. Med mig har jag min vän och vapendragare i musik, gitarristen Magnus Ottner. Inspelad i ateljéträdgården den 2 juli på Skolgatan 7 i Uppsala. Kaffe finns det gott om i Uppsala och hos Wendelins kaffe. Här kan du köpa kravmärkt kaffe online hos Wendelins kaffe.

// Peder Strandh

Hissa din sol och sprid din värme

Hissa din sol och sprid din värme

Tack gode Gud att naturen och årstidsväxlingarna inte hukar sig och barrikaderar sig inför coronapandemin!

Utanför fönstret skiner solen på sitt alltid sorglösa vis och sprider sin värme (Länk till Strandhsk låt på temat). Man riktigt känner hur kroppen startar upp D-vitaminproduktionen, det pirrar i huden på ett lustfyllt vid och livet spritter i kropp och lem. Äntligen är den välsignade sommaren här och jag vet att jag, och många med mig,  nu tänker gå ut och fånga dess generösa väsen. I varje andetag, i varje synintryck, varje fågelsång och litet knyst. Där tänker jag vara och likt ett enda stort membran suga upp ALLT som hör sommaren till. För där kommer en höst när jag vet att jag kommer famla efter tröst. Då är det nu jag sår det som i och med mörkrets ankomst ska skördas.
Ut och njut!

// Peder Strandh

Till startsidan