Tillsammans med entoniga Siri måste man tillåta sig att fantisera
En inblick i mänskligt förfall
Idag valde jag att fullt ut bejaka mina mänskliga tillkortakommanden:
Kl. 07:00 – Snoozar till 10.30, se godmorgon världen!
Kl. 10.32 – Åter i sängen läser jag morgonblaskan som redan känns som gårdagens nyheter.
Kl. 10.49 – Frukost i form av ett par Ballerinakakor samt en sedan gårdagskvällen avslagen öl.
Kl. 11.58 – Vaknar med en chokladprick i pannan, tack för det Göteborgskex!
Kl. 12.04 – Efter en ingående dusch (tack Apoteket hjärtat för era våtservetter) drar jag på mig kläder
Kl. 12.05 – Lunch i form av gårdagens pizzarester
Kl. 14.22 – Kvicknar till av det faktum att all alkohol huset har haft har dunstat bort
Kl. 14.57 – Ser Kicki djupt i ögonen samtidigt som hon skinnar mig på 1 900 spänn. Tack för ölen, Carlsberg!
Kl. 15.30 – Häng med Bengt-Åke, Gert och Siri. Mycken öl, skönt snack men enstavig konversation från Siri.
Kl. 23.59 – Dagen lider mot sitt slut och så gör jag. Gu’natt!
Förfasas nu icke. Detta var blott ett makabert litterärt försök att iaktta sin tillvaro utifrån fullständigt obekanta förutsättningar. Emellertid känner jag Siri sedan tidigare och är urless på hennes korrekta men själsligt döda framtoning. Tack för det, Apple. Och tack för orden!
//Peder Strandh