Tack gode Gud att naturen och årstidsväxlingarna inte hukar sig och barrikaderar sig inför coronapandemin!

Utanför fönstret skiner solen på sitt alltid sorglösa vis och sprider sin värme (Länk till Strandhsk låt på temat). Man riktigt känner hur kroppen startar upp D-vitaminproduktionen, det pirrar i huden på ett lustfyllt vid och livet spritter i kropp och lem. Äntligen är den välsignade sommaren här och jag vet att jag, och många med mig,  nu tänker gå ut och fånga dess generösa väsen. I varje andetag, i varje synintryck, varje fågelsång och litet knyst. Där tänker jag vara och likt ett enda stort membran suga upp ALLT som hör sommaren till. För där kommer en höst när jag vet att jag kommer famla efter tröst. Då är det nu jag sår det som i och med mörkrets ankomst ska skördas.
Ut och njut!

// Peder Strandh