Som Uppsalabo ser jag mig (oftast) som lyckligt lottad som har Sveriges huvudstad utanför farstukvisten i söder.

Stockholm är en otroligt vacker stad – rik på mångfald och vår gemensamma historia. Framförallt är den byggd i ett gränsland där inlandets sjöar möter havsvikarna och utgör dessutom en smältdegel där landsbygd tillåts gnugga axlar med den lilla storstadens olika karaktärer.

Jag har målat, och kommer att fortsätta att göra så, mängder med motiv hämtade från nollåttaland. Nicodemus Tessins (den yngre) kungliga slott i kvarteret Europa är ett av de motiv jag gärna återkommer till. Med sina raka och rena linjer lekar det med solens skiftande sken, med molnens skuggor och fungerar nästan som ett bollplank med den omgivande strömmen. För den som alltmer närmar sig slottet träder Tessins känsla för det estetiskt finstämda fram för vart taget steg.
Nog måste man väl ändå säga att Nicodemus Tessin (d.y) lyckades med att ta med sig ett stycke elegans à la den europeiska kontinenten när han lät uppföra vårt kungliga slott i dess barockstil. Och glad är jag för det 🙂

// Peder Strandh