På sociala medier är inte sällan tonläget högt.

Och det kan jag naturligtvis förstå, att saker som engagerar mig och andra lätt kan få oss att agera/skriva i affekt. Men när jag på till exempel Twitter ser hur somliga, och de är rätt talrika, skribenter uttrycker sig blir jag mörkrädd. Ordet nedlåtande blir ofta en underdrift i sammanhanget.

Här händer det att människor använder svordomar och könsord, till höger och vänster, i ett skriftligt forum som egentligen torde vara utmärkt att utbyta erfarenheter och kunskaper på. Jag besväras av det faktum att den mellanmänskliga respekten och omtanken så ofta kan lysa med sin frånvaro! Det är ibland som att allt är underordnat att “trumfa den andre”, och detta till vilket pris som helst. Priset blir inte sällan att diskussioner som skulle kunna bära värdefull och näringsrik frukt istället ruttnar bort för att sluta i osämja.

Nu känner jag mig nästan som den überpräktiga och lätt kvävande tanten i Midsomer Murders (Morden i Midsomer). Men nog bör vi ge akt på hur vi tilltalar varandra!? Att gå runt och lalla som en gangsterrappare kanske ökar din status i den snäva sfären. Men i det riktiga samhället (irl) är det ingen som ens tar dig på allvar om du inte kan kommunicera med en vettig respekt för din motpart. Så är det och kommer att förbli så länge vi inte kommer att leva i en auktoritär diktatur där “ledaren” är allt annat än förnuftig.

I ett demokratiskt samhälle är samhällsklimatet och därmed -debatten respektfull. Detta är något USA:s expresident Donald Trump, liksom Rysslands nuvarande diktator Vladimir Putin, aldrig har insett. Som tur är för Amerikas förenta stater har den parlamentariska demokratin medfört att herr Trump numera “bara” får sysselsätta sig med att skövla extremt värdefulla skotska sanddynor till förmån för ännu en mini-Mar-a-Lago golfklubb. De stackars ryssarna sitter dock fast med en paranoid despot vid spakarna.

Åter till sociala medier och då inte minst Twitter, som till sist valde att helt blockera USA:s expresident. I dessa forum tjänar vi alla på att samtals- och tilltalstonen är saklig och respektfull. Detta är min fasta övertygelse, och med detta skrivet ämnar jag byta min dataskärms kalla ljus mot den stundande vårens solljus utanför fönstret.

//Peder Strandh