I söndags gick jag ut med min goda vän Donna. Hon är en schäfertik på närmare åtta år. Hon är varm och kelig, omtänksam och trofast och vansinnigt rolig att hänga med. Väl ute i skogen släppte jag henne lös och kastade pinnar (till henne) i tjugo minuter innan det hände: Vad som såg utContinue reading “VARNING FÖR HALKA • Var försiktig där ute!”
När jag växte upp var det som för (är jag övertygad om) många andra pojkar: Jag fick lära mig att vara tuff, hård, aldrig beklaga mig och framförallt att inte gråta. Mina föräldrar var skilda sedan jag var tre år så jag “bollades emellan dem”, även om jag framförallt bodde med min far. Min mammaContinue reading “Gråt ut för livet!”
Som kulturutövare kan man inte kallas annat än en “farmare”. Den tanken slog mig när jag häromnatten lyssnade till ett stycke som jag skrev 1987. Skillnaden mot andra, t.ex. spannmålsbönder, är att jag skördar melodier och musikstycken istället för ris, vete, råg o.s.v. Likt jordbrukaren har sina odlingsarealer klara för sig så har jag deContinue reading “Jag är en farmare i takt och ton”
