Jag medger det utan omsvep, så här direkt i början av denna text: Att jag förmodligen är lika skyldig som någon annan till hur sättet att sprida reklam har utvecklats. Men med detta skrivet vill jag sätta fokus på något jag uppriktigt avskyr, något som får mig att vilja kräkas och dra fram det tyngsta artilleri av såväl verbala som fysiska vapen jag har att tillgå. För hur kan det ha gått så långt att Du och jag alltmer har förminskats till potentiella, monetära inkomstbrickor i reklamkapitalets äckliga spel?

Vart har respekten för, och synen på, människans individuella rättigheter tagit vägen när kapitalet – med hjälp av bl.a. algoritmer – lyckas nästla sig in i våra liv och indirekt (på kort sikt) och direkt (på längre sikt) gör oss till en grå hanter- och manövreringsbar massa av konsumenter? Och detta på ett sätt som skulle få vilken gammal kommunist som helst att dregla av avund.
Ta till exempel nu på förmiddagen när jag på Youtube var tvungen att trycka på paus/stopp efter att ha lyssnat på ett (av mig valt) finstämt musikstycke. Och detta måste ske inom tre KORTA j#vla sekunder!, för att undslippa att prackas på en tevekanals reklam för sin senaste mångmiljonsatsning som handlar om en genetisk härdsmälta till människa i Eskilstunatrakten som (bl.a.) lät få sin far dräpt och därtill försökte göra detsamma med sin mor.

Alltså, vad in i det allra glödhetaste vad jag blir förbannad på detta oskick att i tid och otid hålla på att slänga reklam på mig (och dig) från alla håll och kanter. Jag finner inte ord som är starka nog för att beskriva det förakt jag känner inför den människosyn kapitalet och reklambranschen numera tycks applicera på oss människor – individer. Visst, jag säger JA till reklam där den används ansvars- och respektfullt mot människor. Men att den kilar in foten i vår mentala dörrspringa med en hybris-drabbad predikants intensitet är rakt igenom förkastligt och avskyvärt. Jag uppriktigt hatar det! Här tycker jag att media och reklambranschen gemensamt behöver ta sig en rejäl funderare på vad som är rimligt och kan tänkas gälla. Nu har det definitivt passerat min gräns för vad som är acceptabelt. Säg emot mig vem som helst och jag kapar dig verbalt jämt med anklarna, alternativt ignorerar dig helt då du är fullständigt av banan. Endera: Detta går bara INTE att försvara!

En heligt förbannad Peder Strandh