Jag är en medelmåtta på att traktera pianots vackra svarta och vita tangenter. Motsatsen till virtuos torde kunna stavas med mitt namn. Med detta sagt är jag alltjämt, tack vare Skapelsens obegripliga avsikt, en hittills outsinlig källa av melodier.

Jag har spelat med tusentals andra musiker genom åren, och allt som oftast har jag kommit i skymundan av deras briljans när det kommer till förmågan att traktera sitt respektive instrument (inklusive röster). Men ALDRIG i hela mitt liv har jag stött på den som kan trumfa mig när det kommer till att skapa melodier. femtiotvå år fyllda börjar jag att fundera över om det är ett straff att jag inte kan nå ut till fler musiker med min musik. Musiker som gärna fick göra den till “sin” med blott en hänvisning till mig som kompositör … Och skulle det sedan börja handla om inspelningar , konserter et cetera – med inkomster(!) – vill jag naturligtvis gärna ha en rättvis del av dessa ekonomiskt.

»Bilden är en länk till pP:s Youtubekanal.

Alternativet för en speleman (creativist1) som mig är annars den föga attraktiva ättestupan. Dit längtar jag inte, men det återstår att se vad framtiden har i sitt sköte för mig. Endast med Guds hjälp – och kanske DIN – kan något kan hända för mig och mina kompositioner på den musikaliska fronten!
Nåväl, med denna klagovisa nedskriven ger jag dig mitt stycke “Amicus in Tenebris” (En vän i mörkret) med förhoppning om tröst och vägledning i livet, icke minst i den så utmanande natten.

// Din högst sannolike vän, Peder Strandh