Någon lär ha sagt att “när det blåser storm bygger vissa vindskydd och andra väderkvarnar”. Jag vet inte vilken kategori jag tillhör. Men jag vill tro att min, minst sagt röriga uppväxt, har lärt mig att ta tillvara på den storm som obönhörligt alltid kommer.

Denna visa skrev jag som ett led att hantera min sorg över en förlorad vardag och livskamrat. Den heter “Crying Rivers” med ursprungstituleringen “Breaking and Awakening”. Det är en fin melodi som jag, kanske enfaldig, hoppas ska kunna nå ut till andra och därtill trösta o.s.v. Vi må lida — Men tiden fortsätter oavbrutet att rinna i våra livs timglas. Så, det är lika bra att kavla upp ärmarna och fortsätta i vår strävan efter att leva. Låt oss gå tillsammans, bror och syster!

/Peder Strandh