•
Allt fler tycks anse sig ha anledning att gnälla och beklaga sig, ha rätten att uttrycka sig som experter om sådant de egentligen är lekmän i och att använda grova tillmälen i det offentliga rummet. Är det möjligen konsekvensen av, det allt vanligare hemarbetets inbillade anonymitet? Eller håller folk på att spåra ur fullständigt?

•
>>

I veckan rapporterades det om att anställda inom Folkhälsomyndigheten (FHM) har utsatts för hot om våld och rena dödshot. I mobben lär det ha funnits/finnas ytterst kompetent folk, så som forskare, professorer etc. som tagit till brösttoner och än värre gentemot sina kollegor inom FHM. Att debatten måste vara tillåtande och öppen är en självklarhet. Men när det går över i rena personangrepp och hot, då är det helt plötsligt frågan om något annat och det stavas “kriminalitet” och kan bara kallas för oproffsigt och genant. Sansa sig i pöbeln för bövelen!
•

Och så byter jag abrupt ämne och beger mig till public service och deras Mello (Melodifestivalen). Jag har själv som låtskrivare, i början av 00-talet, sänt in två bidrag till SVT:s Melodifestival. Båda gångerna gjorde jag det tillsammans med min musikervän och journalistkollega Micke Lindqvist. Då rörde det sig om rena schlagers; lättlyssnade och lättnynnade. Med sina smått töntiga titlar Chew Chew och Hjärtats pyroman tillsammans med starka melodier tyckte Micke och jag att det var en rolig grej att kunna bidra till den svenska melodiväven. Att vi sedan inte kom med var naturligtvis helt okej och bara att respektera. Men nog undrade vi hur urvalsprocessen hade gått till. För då som nu var det i princip samma gäng låtskrivare bakom flertalet bidrag och jag hade sedan länge konstaterat att kvaliteten på melodierna i den skattefinansierade melodifestivalen ofta var extremt undermåliga – rent av oinspirerade.
•

Urvalsjuryn (läs Christer “CB” Björkman) kan omöjligt ha lyssnat på samtliga insända bidrags melodier när de lyfter fram så mycket torktumleskval som de gör, det är min bedömning idag. De flesta av oss vet att Sverige är fullständigt nerlusat av extremt begåvade låtskrivare — vi är ju för fanken the melody land number one! Då är det beklämmande och, med tanke på skattefinansieringen, direkt oetiskt att dessa kompositörer aldrig skulle kunna få en chans att lyfta fram sitt material genom det nålsöga CB basar över. Det är bara att konstatera:  Det är i princip omöjligt för en icke redan Melloetablerad låtskrivare att få sin låt lyssnad till. Än mindre är sannolikheten att den – oavsett hur “catchy” den skulle vara – skulle ges en chans att få ljuda i tävlingen. Tyvärr.
•
•

Vad an denna skälla-på-Mello-harang?
•

“Låtskrivarna har tröttnat på att vara osynliga i åtets Melodifestival” rapporterar SVT Kultur. Att det är just statstelevisionens egna kulturredaktion som rapporterar om detta är snuddande nära att “kasta sten i glashus” då det sätter fokus på det oseriösa i urvalsprocessen. Låtskrivaren Linnea Deb har tre bidrag med i årets upplaga av Mello med artisterna Eric Saade, Tusse och Alvaro Estrella. Till SVT Kultur säger hon sig reagera på att “låtskrivarna får mindre och mindre status”.
– Det heter Melodifestivalen, nu är det en artisttävling och det är väl okej. Men om vi inte fortsätter skriva låtar så har man ingen festival längre.
Hon beklagar sig över att hon och hennes utvalda inte får synas tillräckligt i TV i samband med att deras bidrag spelas upp. När ska SVT Kultur höja blicken ut mot övriga Sverige och rapportera om vad de många tusen refuserade tycker om bristen på uppmärksamhet?

Linnea Deb och hennes (i Mellon) lyckosyskon är redan igenom CB:s nålsöga och deras låtar kommer att ljuda många gånger om, i teven och radion och på webben. Ett ljudligt katchiiing med STIM-slantar väntar runt hörnet för dem. Så, vad fasen gnäller de för? Det är väl bara att de tar upp saken med CB och SVT:s övriga Mello-elit på något av de internmöten som rimligtvis hålls, eller vid något av mingel eller liknande. Lägg den för er heta potatisen där den hör hemma.
•

Och SVT Kultur – rikta nu er uppmärksamhet mot det enorma smörgåsbord av mästerlig och genialisk kultur som finns bortom det redan etablerade i o8-, 031- och 040-land! Bortom finscenerna och fingallerierna. Det är DÄR det riktigt nyskapande och intressanta sker. Punkt.

// Peder Strandh