Vilken är världens bästa konst? Hur låter det vackraste musikstycke som någonsin har komponerats, eller vem är planetens i särklass bästa poet?  Ungefär så kan frågor till kulturarbetare låta. I de eventuella svar som ges glids och tänjs det ofta på konkretiseringar, nyanser o.s.v. då det inte är helt enkelt att svara på detta. Och det av en enda anledning: Det bästa kulturuttrycket bedöms av din blick allena. 

Personligen anser jag att bra konst skapar tid för eftertanke, avkoppling, engagemang och reflektion i de kontexter den återfinns i. Våra tämligen primitiva hjärnor är alltjämt inställda på savannens verklighet med allt vad det kan innebära. Alla normalt funtade människor upplever naturen som något lugnande. Enligt en undersökning jag hörde talas om för flera år sedan uppskattade flest människor lövträd framför barrträd, något som sannolikt har att göra med vårat gemensamma urhem (i dagens Rift valley i östra Afrika). Jag tillhör den skara som utan omsvep kan erkänna att inget får mig att känna mig så hemma, så lugn och trygg som att vara omgiven av gräs, blad, blommor, fågelsång och insekters stillsamma surr. Inget kan mäta sig med de pulserande ljuden av ett vattendrag, det dämpade trummandet av ett regn eller det mjuka rasslet av löv som vibrerar på sina grenar i en lätt bris.

Så när det kommer till den bästa konsten för mig handlar det oftast om att flirta med naturens betingelser. Men samtidigt vill jag känna upphovsmannans/-kvinnans närvaro i verket. Jag vill den klangbotten som motivet har tagit färg och form av. Gärna i oförställda penseldrag/ackordföljder/rörelser/ meningsrytmiker,  orädd färghantering uppkäftig ansats. Catering Uppsala.

Å andra sidan vill jag också kunna landa vid lugna ansatser, mjuk penselföring och harmoniska drag … Kort sagt, min komplexa klangbotten – som förövrigt är lika invecklad och komplicerad som din och alla andras – har behov av lite av det mesta. Jag kan helt enkelt inte säga att “just det här är det bästa konstnärliga uttrycket”. Lika lite som jag kan välja bara en maträtt eller dryck bland allt gott som finns att förtära. Och varför skulle jag behöva välja och därmed exkludera något som jag också tycker om? Det finns ingen som helst anledning att försätta sig en situation där man tvingas att välja bort något av livets förskönande och därmed kvalitetshöjande utbud. Tvärtom – omfamna allt som skänker dig inre glädje, lugn, upphetsning o.s.v. Ta till dig av allt som får dig att leva än mer och sant!

(Bilden: StrandhHouse II, O.p.d.)

/Peder Strandh