2020 – Vad var det som hände egentligen!? kungahuset

“Ett coronavirus från Wuhan”, sa de på radio och teve. Ja ha, tänkte jag och många med mig. Hur illa kan det vara? Nu är det den näst sista dagen på detta skitår (ursäkta till alla små mirakel – nyfödda – som sett dagens ljus och allt annat som har varit bra) och jag kan konstatera att det blev många resor värre än man hade kunnat föreställa sig. Lägg till det livets mer vanliga, väntade utmaningar och man är rätt glad att få träda in i 2021.

December blev en arbetsam tid för mig och min nye oto-kirurg Torsten. Han hade “ärvt” mig och mitt Cholesteatom–opererade högeröra efter min tidigare läkare Karin. Jag opererade mitt högeröra senast 1995 och blev då en patient med en s.k. radikalhåla. Kort sagt, kirurgen hade tagit bort allt som tidigare funnits (läs hammare, städe och stigbygel) och lämnat området öppet för att lättare kunna rengöras*.

Denna operation har medfört att jag en gång i halvåret har kallats till närmsta öron-näsa-hals-/ oto-kirurgiska avdelning för rengöring. Min kallelse i våras brann inne då jag hade känning av halsen och förväntades hålla mig hemma. När jag slutligen kom iväg hade det hunnit bli november och min ordinarie läkare Karin hade lämnat över stafettpinnen till dr. Torsten. Torsten visade sig vara en synnerligen trevlig bekantskap att göra; lyhörd, socialt begåvad och kommunikativ. Dessa rengöringar tenderar att vara jäkligt smärtsamma då läkaren är inne vid det som en gång utgjordes av hörselbenen och plockar ut gammalt hudepitel (öronvax). Detta gömmer sig alltid i någon av alla de kratrar som har blivit resultatet av resorberat, inopererat ben. När läkaren kör med den lilla sugen uppstår ett undertryck som gör att jag ganska snart blir lika yr i huvudet som efter en halvtimme nonstop i karusell av kaliber tekopparna. Djupandning är ett mycket användbart instrument att gagna sig av i obehagliga/smärtsamma situationer. En läkarstuderande som satt med under en av behandlingarna uttryckte det som att “kroppen är väldigt lätt att lura med hjälp av kontroll av andningen”. Och han har rätt!

TRÄGEN VINNER

Nåväl, efter den första rengöringstiden i november tvingades dr. Torsten att “ge upp” och sände hem mig med recept på Terracortril (med Polymyxin B). Jag fick en ny tid ett par veckor senare och skulle de sista fyra-fem dagarna innan dess droppa öronen inför sänggåendet. När jag sedan kom åter vidtog en ny omgång städfrenesi … Men en liten vaxpropp hade kilat fast sig/torkat in i en av kratrarna och hur han än försökte ville den inte släppa taget. “Aha, här har alla dropparna hamnat” utbrast dr. Torsten, och sög ut dessa från helt fel krater. “Vi får avbryta här så droppar jag direkt i den aktuella kratern” sade han sedan. Innan jag gick hem med en ny kallelse till återbesök i fickan demonstrerade dr. Torsten hur jag skulle ligga efter att ha droppat öronen inför besöket igår (29 december). Jag skulle ligga ungefär som om jag hade fått ett slaganfall och höll på att ramla ur sängen huvudstupa, blickande mot taket. Det såg inte riktigt klokt ut, jag föll nästan i skratt. Men så har jag legat varje kväll sedan julafton. Och igår var det så dags igen, och nu fick han ut den lilla proppen.

DEN JÄVELN …

– Visa mig den jäveln, var min spontana kommentar! Han höll fram den och den påminde som något en hamster lämnar efter sig när mag- tarmkanalen har gjort sitt (bara lite ljusare i kulör). Nu är den jäveln borta och jag förväntar mig att antingen kallas om ett halvår för ny rengöring alternativt inom ett par veckor angående en ny operation (där man i så fall kommer att försöka bygga upp innerörat igen). Det sistnämnda skulle medföra att jag, för första gången sedan jag var fjorton år, skulle kunna få vatten i örat och till och med dyka på någon meters djup. Lockande? Ja visst. Efterlängtat? knappast. Jag har levt större delen av mitt liv utan att kunna dyka och det har fungerat alldeles förträffligt. Så om 2021, dr. Torsten och hans kollegor är på min sida så kommer vi fram till att vi låter radikalhålan vara. Nu, nog om detta och nog med 2020. Nu vill vi alla se fram emot ett ljusare år, med mindre oro och sjukdom. Ett år där corona är liktydigt med en vanlig influensa. Ett 2021 där en snörik vinter avlöses med solsken och grönska, sköna bad framåt sommaren och en höst där vi kan krypa ihop NÄRA med våra nära och kära.

Gott så,
Peder Strandh

* Rengör aldrig ditt öra med tops o.s.v. Ett friskt öra kirrar den saken självt och allt eventuellt petande riskerar snarare att innebära att du för in bakterier och därmed risken för infektioner.