Det är mycket nu! Hur ofta hör och säger man inte det?

Just i dessa dagar stämmer uttrycket ovanligt väl in på min egen verklighet. Vi är i färd med att sätta ihop det kommande numret av UMLN (Uppsalamagasinet Luthagsnytt) för vilket jag är redaktör.

Under hösten har jag dessutom haft glädjen att ha en journalistpraktikant från Uppsala universitet med mig. En sjusärdeles skarp herre på tjugotre år och med hjärtat på helt rätt ställe. Det är tyvärr alltför sällan jag stöter på så pass unga människor som redan har kunnat utveckla en filantropisk sida. Men det är just vad “min” praktikant David N. har lyckats med.

Tidigare har han bland annat skrivit artiklar för en fotbollssajt. För den lät han utföra en informell undersökning där han och några vänner gick på ett antal allsvenska herrfotbollsmatcher med ett syfte: Att lyssna till språk(miss)-bruket på läktarna. Framförallt ville de skapa sig en bild av hur man använde sig av nedsättande ord med kvinnliga förtecken à la underliv, prostituerad o.s.v.
Det blev dessvärre ingen rolig läsning … Men nog så angelägen!
När han första gången hörde av sig i somras om en praktikplats på UMLN:s redaktion frågade jag naturligtvis vad han hade för erfarenheter sedan tidigare. Jag hade redan hunnit uppfatta att han var väldigt trevlig och lyhörd, så den biten var redan klar. Men det var när han nämnde undersökningen om nedsättande ord med kvinnlig syftning som jag fastnade, for real! Den killen ska absolut göra sin praktik hos oss, bestämde jag tillsammans med mina kollegor rätt omgående därefter.

Nu är vi inne i advent och David N. har, med ett ytterst litet understöd av undertecknad, jobbat på ett stort knäck (journalistslang för typ uppdrag) som kommer att publiceras nästa fredag, den 11 december.

Meningen med en praktik är självklart att praktikanten ska få använda sig av sina färdigheter, slipa på dessa och förhoppningsvis lära av sin/a handledare. Och så har det säkert varit. Men någon som har lärt sig väldigt mycket är jag. För trots sin ungdom har David N. en analytisk förmåga som vida överträffar många, mycket äldre människors, som jag har stött på. Och tack vare David lär jag mig nya saker och “lär om” bortglömda kunskaper också. Genom hans sätt att se på tillvaron, med den för ungdomen så entusiastiska och optimistiska sorten, har jag själv återtagit lite av den delen inom mig själv.

Så, detta inlägg blev till en liten hyllningstext till den som sannolikt är världens bästa praktikant — “vår” David N. Och det är han väl värd!

//Peder Strandh