Varför är vi alla så snarstuckna nuförtiden? Okej, kanske inte du och jag. Men de flesta andra(?).
Det är knappt man kan säga flasklock utan att kölhalas som homofob, fascist, kommunist, manschauvinist, feminist eller extremist i allmänhet. Denna snarstuckenhet ligger som grus i ett maskineri som bara måste tillåtas gå så friktionsfritt som möjligt.

Obekväma åsikter kan aldrig tystas med kvävning. De kan bara vädras ut genom att de tillåts möta andra, överlägsna argument. När människor nuförtiden – alltför lättvindigt – börjar gnälla om diskriminering och upplevelser av att känna sig kränkta, istället för att ta debatten, utsätts yttrandefriheten allra allvarligast. Detta gnällande, suckande, rullande med ögonen (och annat lågaffektivt nötande) är lika mycket en härskarteknik som någon annan. Och den vinner hela tiden allt större framgångar.

Det märker jag inte minst när jag ska intervjua människor om det minst lilla skavande ämne. “Jo, jag tycker si och så, men snälla skriv inte det”, är förvånansvärt vanligt förekommande. Vad är det man fruktar ska hända om man är uppriktig i offentligheten? Är det kanske skräcken för mediadrev eller papparazzi i buskagen utanför hemmet? Ingetdera är sannolikt (så tillvida det inte visar sig att vederbörande faktiskt är t.ex. Elvis Presley eller Prinsessan Diana).

Varför är så många av oss svenskar nervösa för att ta ställning inför andra, för att stå på oss och kanske möta mothugg? Jag får snart kramp i höger ringfinger efter alla frågetecken jag trycker in i denna text. Men jag blir inte klok på detta veliga beteende från mina mina grannar och – i förlängningen – mina landsmän. Ur detta småmumlande i slott och kojor föds alltför lätt resonemang som oemotsagda kan växa till icke önskvärda rörelser med färger (ex. brunt) som förled och extremism som fortsättning. Vi måste våga värna det fria ordet, och då gäller i första hand att praktisera det. En som formulerar detta på ett föredömligt (om än också roligt) är den brittiske skådespelaren Rowan Atkinson från 2012. Här i samband med att “Reform Section 5” (en förlöpare till the Defend Free Speech campaign) presenteras i den brittiska parlamentet.
Lyssna, skratta och viktigast av allt: Begrunda!

//Peder Strandh