En ny dag med nya möjligheter. Om det blåser motvind får man kryssa sig fram. Men min känsla är att det bara är att hissa storseglet och ge sig ut.

Nu ska jag ska börja blogga på riktigt. Femtioett år fyllda men lika ung i sinnet som när jag nyss hade fyllt trettio bast. Visst, knäna har tagit stryk genom åren och flinten lös i kapp med julisolen i somras. Men vad gör väl det!?
Jag lever och är oändligt tacksam över det. Varje dag är i sanning en gåva med nya fantastiska möjligheter, men också hinder – sådana hör ju till spelets regler. Trots ömmande knän, småtaskig synskärpa och en “to do-lista” lika uppblåst som en spinnaker (som seglet på bilden) i orkanvind. Inte minst handlar dessa, de nya dagarnas möjligheter, om framgångsrikt utföra det kanske modigaste av allt: Att förvalta något som redan är sjösatt och välfungerande. Varför brottas med att uppfinna ett hjul när det redan finns och rullar — snudd på — friktionsfritt?

Signerat P. Strandh