LÄS INLÄGGET NEDAN »

Sommaren 2020 blev långt ifrån så illa som vi först befarat. Distansen till andra till trots så bjöd den i övrigt på allt man någonsin hade kunnat önska mig.
•
För vem minns inte vårens och försommarens osäkerhet inför semestern. Får man resa och bör man ens resa, malde det i alla förnuftigas hjärnor? Kommer det ens att bli någon sommar 2020 eller väljer kung Helios själv rent av att semestra annorstädes än hemma i gamla Svedala (här åsyftas naturligtvis hela Sverige och inte den lilla skånska orten med det faktiska namnet).

Desperationen och utmattningen var stor hos många efter vårens stora pandemiångest och -press. Troligtvis allra störst var den hos de främsta hjältarna; all den personal inom sjukvården som hade arbetat dag och natt för — för dig och mig — för att möta och bekämpa den nya farsoten. Så, hur blev det då?

Sol, glass och vågskvalp. Tomas Ledin som sin vana trogen sjöng om en sommar som är kort och Tommy Nilsson om allas våra blå himlar och hav … Ja, vad mer kunde man egentligen önska sig av ännu en sommar i världens vackraste land? I min familj passade vi på att upptäcka vårt eget landskap Uppland på ett mer målmedvetet sätt än vanligt.

Ena dagen kunde det bli en tur till Gräsö, en annan till Östervåla och Gysinge för att någon annan gång styra söderöver mot Sigtuna, Skokloster och så vidare. Men allra mest njöt vi av allt det fantastiska vi alltid har inpå knuten hemma; Uppsalas alla vackra parker, årummet och allas vår vackra himmel. Så, sommaren 2020 kanske inte riktigt blev som vi hade planerat den. Kanske blev den rentav bättre.

Signerat Peder Strandh

SLUT/