Lekens nycklar

Som “creativist” (en etikett jag tidigt satte på mitt mångfasetterade skapande) har jag alltid varit medveten om lekens nyckelroll när det gäller att finna nya angreppsvinklar, perspektiv, förhållningssätt o.s.v.

Länk till musikstycket “Till Mänskligheten”, ur vilket bildtexten ovan är hämtad,  finns längst ner i inlägget. 

När man vill skapa något från grunden bör man (och gör man) naturligtvis blicka bakåt och inåt för att ta lärdom av saker som varit bra, liksom sådant varit mindre lyckat. Till skillnad från när du t.ex. kommer hem med en möbelkartong från Ikea (då det är sannolikt är bäst att göra precis som bruksanvisningen rekommenderar) så gäller motsatsen för det unika, egna skapandet. Så fort du, medvetet eller omedvetet, norpar den minsta procents idé från någon annan kreation så riskerar ditt verks värde som unik skapelse att urvattnas. Och då uppstår naturligtvis frågan hur unikt någonting allas någonsin kan komma att bli.

Vi är alla och envar tämligen unika – så små vi är. “Tämligen” då vi samtidigt oundvikligt är en genetisk fortsättning i våra förfäders sedan länge påbörjade väv. Vi kommer till världen med ett redan villkorat uppdrag; förvalta ditt arv. Men detta förvaltande ska naturligtvis ske med egenvalda mått av nydaning. På samma sätt blir det när man börjar att arbeta med en ny målning, på ett nytt musikaliskt stycke (o.s.v.). Man är resultatet av förfädernas amorösa val och handlingar. Men man har också rätten att välja, att bryta sig loss och välja en helt ny nyans om man så önskar, i den stora väven. Man kommer aldrig ifrån sin historia men man väljer själv om man vill upprepa den.

Så, hur var det då med lekens alla nycklar?
I leken handlar det om att utmana sig själv på ett lustfyllt sätt. I leken erhåller vi naturligt nycklar till nya sidor hos oss själva – sidor som absolut kan förtjäna att bidra till vår väv med sin närvaro … Eller frånvaro. Detta resonemang tillämpar jag på min egen släktväv såväl som den, på kilramen framför mig, nu uppspända linneväven.

Detta skrivet i en frenesins välvilja.
//Peder Strandh

Länk till min låt (från 2018) “Till Mänskligheten”, vilken direkt eller indirekt behandlar ovan angivna tema.