Jag har alltid sagt att det är viktigt att försöka se på saker från så många håll och sidor som rimligen är möjligt. Sagt att det alltid går att finna ett unikt styrkeövertag i de flesta tillkortakommanden. Det är egentligen bara den egna fantasins brist, i armkrok med självcensur, som kan sätta ett definitivt stopp för din fortsatta berättelse.

Låt mig ta ett typexempel: När man som pressfotograf anländer till en allsvensk fotbollsmatch (t.ex. AIK-MFF på Friends Arena) med en kamera modell mindre och enklare. Då kan man slå sig i backen på att man alltid hamnar bredvid minst en av de stora drakarnas fotografer vars kameraobjektiv är stora som skåpbilar Där och då finns det alltid minst två alternativ att välja mellan:

1. Antingen väljer jag att inta offerrollens retirerande hållning och hukar mig på grund av någon kontraproduktiv, självpåtagen skamkänsla för att “jag har en liten enkel kamera”.
2. Eller så väljer jag det rätta alternativet och ger mig den på att min kameras litenhet minsann kommer att skänka mig en mängd fördelar;
Jag är tack vare min kameras litenhet definitivt snabbare på att panorera sökaren över planen, en aning snabbare på att zooma in och ut och jag har högst sannolikt en bättre sikt åt alla håll. Det sistnämnda möjliggör att jag kan upptäcka sådant som sker utmed sidlinjen, uppe på läktarna runt om o.s.v. betydligt lättare.
Att jag dessutom slipper att dra på mig onödiga ryggskott och förslitningsskador i armar och axlar till följd av att jag har en lättare kamera – det får definitivt läggas på pluskontot.

En liten kamera upplevs definitivt mindre hotfull än en stor när du närmar dig foto-ovana människor. Och det du inte kan åstadkomma på grund av bristande prestanda kan med lätthet kompenseras av påhittighet; krypandes, hoppandes, klättrandes, ringa på dörren hos boende med utsikt mot det du söker ett nytt perspektiv på och be om att få ta sig en titt o.s.v. Allt blir så mycket lättare med en liten kamera. Och bäst av allt, den kommer att visa dig på sådant du aldrig själv hade anat fanns där. Idel vinster således!

Så, att förmå sig att se på allt ifrån olika perspektiv gör oss inte bara klokare och kunnigare utan också mer vidsynta. Nu får detta antas vara en av världshistoriens sämsta introduktioner någonsin till en melodi.
Tro det eller ej, men det är just vad liknelsen om den lilla otillräckliga kameran föddes ur: Hur ska jag annars, på ett aktuellt och relevant sätt, få en person under fyrtio bast att frivilligt lyssna till Edvard Perssons (egentligen komponerad av Lasse Dahlqvist) underbara sång om hur Skåne ser ut när man väljer att se det ovanifrån. Den smäktande stycket “Lite grann från ovan” är hämtat från filmen om Kalle på spången (premiär 1939).

Gott så,
// Peder Strandh