Vill du synas här? Kontakta info@blogbiz.se

Bra personal

Sponsrat inlägg i samarbete med Finnveden Executive 

Det är viktigt för ett företag att ha bra personal.

För att ett företag ska gå bra är det viktigt med bra och motiverad personal. Trivs din personal på jobbet så gör de oftast ett bra jobb. Det finns många bra sätt att få din personal att jobba bättre.

Utbildning är viktigt för att få din personal att utvecklas och vara nöjda. Alla branscher är olika och har olika typer av fortbildningar man kan gå. Satsa på att ge personalen fortbildning och bra utbildning i det ni jobbar med, det kommer att göra att de lyckas bättre med sina uppgifter.

Bra ledning och en bra chef. Att hitta bra chefer och mellanchefer kan vara svårt, speciellt om man inte riktigt vet vad det är man ska titta efter hos en person. Som tur är kan man ta hjälp av rekryteringsföretag som har bra koll på att rekrytera nyckelpersoner till just ditt företag.

Hur mycket personal ska man ha? det beror på hur stort ditt företag är och givetvis hur mycket pengar du drar in. Man ska tjäna pengar på sina anställda, men de ska också ha en bra anställning. Båda delarna är lika viktigt. En anställd måste först och främst dra in sin egen lön i pengar, därefter tjäna pengar åt sin arbetsgivare. Går det bra för din personal, så ge dem lite extra bonus. Det kommer du tjäna på i längden!

Konferenser och att göra roliga saker tillsammans är också viktigt. Du bygger då ett bra team med dina anställda. Det finns många företag som jobbar med teambuilding, det är för att man har insett att detta är viktigt för sammanhållningen i gruppen. Det gör att de jobbar bättre tillsammans och det ger dig mer tid att ägna dig åt ditt jobb.

Serverat på Nobelfesten

Ordning och reda

Sponsrat inlägg i samarbete med Streckkod.se

Jag gillar att ha ordning och reda.

Jag tycker om att ha ordning på mina saker. Inte bara hemma, på jobbet också. Jag vill ha ordning på alla mina papper och räkningar, men även hemma i skafferiet och källaren. Känner ni igen er?

Alla har olika typ av ordning. Min ordning kanske känns som oordning för någon annan. Huvudsaken är att du har ett system som passar just dig så att du kan hitta dina saker.

Det finns många bra sätt att organisera sina saker och papper. Du kan organisera efter kategori, storlek, mängd med mera, det beror på vad det är du ska ordna upp. Ett bra sätt är att använda sig av olika märkningar och etiketter. I källaren kan man till exempel sätta etiketter på alla lådor, julsaker, påsksaker, vinterkläder, skridskor och allt annat man förvarar i sitt förråd.

Många förvarar socker, mjöl och annat i skafferiet i förpackningar de kommer i. Jag tycker att det är fint att förvara i burkar, gärna glasburkar. Det kanske inte är någon som ser det, men man blir glad när man öppnar skafferiet och allt står ordnat och fint i sina burkar. Då är det också bra att märka dem med etiketter, så att man vet vilket mjöl som är var.

För företag är det viktigt att ha ordning på sina papper, då finns det både etiketter och etikettskrivare att använda sig av. Om det skulle bli så att man behöver gå tillbaka för att titta på ett kvitto eller ta fram en faktura är det bra att ha allt på sin plats, uppmärkt efter år och månad. Det sparar dig massor med tid i längden.

Tid är pengar och att ha ordning på alla dina saker sparar dig tid på så många plan!

Hellre populist än narcissist

Hellre populist än narcissist

• OM ETABLISSEMANG •

 

Få saker får mig att se lika klarrött som fenomenet med etablissemang. På Wikipedia förklarar man ordet etablissemang på följande vis:

Etablissemang eller etablissemanget är en term som används för att hänvisa till en synlig social minoritet (elit etc.) med en dominerande ställning inom en nation eller ett samhälle, som innehar makten och utövar kontroll över hela eller delar av samhället i fråga om ekonomi, politik och det sociala. Den vardagliga användningen av begreppet för sociala grupper eller den härskande klassen är politiskt nedsättande och innebär oftast en kritik mot samhällsstrukturer. Kritik mot makthavare i termer av “etablissemanget” kommer ofta, men inte alltid, från populister och grundar sig i regel i den inställning som det ideologiska perspektivet antietablissemangism representerar.
Termen kan även användas för att beskriva inrotade maktstrukturer som endast ett fåtal har kontroll över inom enskilda institutioner. Ett etablissemang kan vara en sluten social grupp som väljer sina egna medlemmar eller vari medlemskapet sker på basis av arv, meriter eller val.”

 

Jag ser mig inte som någon populist när jag rör mig bland kulturetablissemangets små klickar. Snarare som en vidsynt i ett sällskap där övriga är drabbade av ett kollektivt tunnelseende. Härom veckan såg jag på SVT Play Tom Alandhs dokumentär om Antita Haglöf som, efter decennier som anställd i Dramatens reception spenderade drygt åtta år som Ingmar Bergmans privata assistent och hushållerska (dokumentären är tillgänglig t.o.m. 15 maj 2022).
I samband med det var det som att min inre censurdamm brast varför jag nu bara måste sätta ord på min reaktion:

Ingmar Bergman

Ingmar själv var onekligen en del av etablissemanget, liksom den dåvarande Dramatenchefen Lars Löfgren. Den sistnämnde skrev i sina memoarer om hur Ingmar skulle ha kallat Anita Haglöf för “häxan i växeln”. Något Ingmar inför Anita sedan förnekade å det starkaste, även om hon är övertygad om att han faktiskt uttryckte det så. Att hennes mångårige chef Lars Löfgren stavade hennes namn fel i boken (Hagberg istället för Haglöf) och inte bemödade sig med att få det rättat. DET säger ytterligare något om dessa – i mitt tycke – män med inavlade föreställningsvärld som betraktar sin omvärld genom teaterkikare gjorda av skitiga toarullar. Hur i hela fridens namn kan man annars förklara att de kan förhålla sig så nedsättande mot medmänniskor och -arbetare?

 

Etablissemanget är för mig en, av en liten klick människor, skapad snedbild som säkrar deras plats där inkomsterna är fetast. Men som alla normala människor vet härsknar fett snabbt i hetluften. När det har gått så långt är det få som står ut med dess unkna stank. Faktum är att de ända som fixar och överlever i den odören är de som sedan tidigare sniffar på sina stinkande toarullar till teaterkikare. Det är dessa stollar, de som förbehåller sig rätten att tolka världen genom en toarulle (för nittionio procent av kulturbudgeten) för att sedan presentera den på våra finaste scener, konst-  och konserthallar o.s.v. som är etablissemanget. Visst, vid närmare eftertanke kanske jag är en populist? Hellre är jag det än att tillhöra dem som betraktar och tolkar världen genom en toarulle samtidigt som de andas in sin egen — och andra likatänkandes — dynga. Hellre populist än narcissist. Känn på den, Ingo Bjerkman och Lasse Lönngren!

/Populisten Strandh

Ärligt talat: Är du en samhällsMOTborgare?

Ärligt talat: Är du en samhällsMOTborgare?

Jag vill inleda med att säga att jag respekterar, uppskattar … Jag faktiskt högaktar alla Guds skapelser i naturen! Så som apor, grisar och strutsar för att nämna några vars artnamn annars ofta används i negativa sammanhang som rör människors egenskaper.
“Smutsig som en grid”, man “beter sig svinaktigt”  eller snärtigt värre; “din j#*la apa!”. 

 

Varför skriver jag då detta? Jo, därför att en del människor gör mig som samhällsmedborgare fruktansvärt upprörd och besviken, ledsen och förbannad … Inte sällan väcker de alla känslor på en och samma gång!

Tag till exempel den (av polisen icke beviljade!) pandemi-restriktionsaktion som snabbt drabbade Medborgarplatsen i vårvintras. Där ville man protestera och manifestera mot den strategi Folkhälsomyndigheten (FHM) hade tagit fram för att hantera smittspridningen av sars-cov-2-viruset. Alltså, hallå … Hur i hela friden resonerade dessa demonstranter när de gick på tvären mot det expertisen på infektionssjukdomar då förordade? Vilka är de som anser sig stå över samhällsbyggets beskyddares (FHM, polisen) rekommendationer?

Det är en sådan förbannad nonchalans mot det gemensamma som är Sverige, enligt mig och de allra flesta medborgare. Jag är en ivrig förespråkare för individens friheter. MEN, dessa friheter får aldrig inkräkta på det allmännas angelägenheter och bästa. Det betyder att individen aldrig ska kunna sätta sig över kollektivets (läs samhällets) överenskommelser. För gör man det blir det plötsligt en fråga om lagbrott och något som samhället måste slå ner på — HÅRT!
Passar inte galoscherna så kan man köra sitt fria race i urskogen någonstans och skörda fördelarna själv men därmed också ta motgångarna själv. Det är det man väljer om man går emot samhällskontraktet. Man väljer kort och gott att bli en samhällsmotborgare.

Jag vurmar för det starka samhällsbygget, den konstruktion som strävar efter att skap trygghet för alla som ställer upp på dess kontrakt. Jag ser medlemmarna i denna överenskommelsens anda som mina lagkamrater och landsmän. Om de sedan har sina ursprungliga rötter i Kalix eller Kabul är oväsentligt så länge man spelar efter samma regelverk och gör det man kan för att främja ett sunt samhälle.

Journalistiken brukar kallas för den tredje statsmakten, efter den parlamentariskt beslutande makten samt domstolsväsendet. En plats där journalister hotas, tystas och till och med dödas är en livsfarlig plats för oss alla. Därför är det så enormt viktigt att skydda den frihet som journalismen trivs bäst i. Sanningen smärtar tämligen ofta. Men nog hör jag mycket hellre en bister sanning än en vilseledande lögn, förklädd till sanning.
När den brittiske BBC-reportern Nicholas Watt i går omringades och jagades av en mobb som anser att Englands pandemirestriktioner är felaktiga, då britterna ett angrepp på det fria ordet. Med tilltagande aggressivitet och högljudda ord som “lögnare” och “förrädare” tvingades reportern att söka skydd inne inne på Downing street.

What!?!

Som om public service-reportern Nicholas Watt skulle ha hittat på egna rön rörande coronapandemin och dess smittsamhet. Herregud, vad är det för fel på en del människor när de beter sig som en flock apor (läs ingressen), hotar och gör utfall!? “Skamligt”, twittrade premiärminister Boris Johnson … Och jag håller helt med honom. Men det är långt värre än så. Det är farligt för vårt samhällsbygge när ett fåtal lågbegåvade människor gör gemensam sak för att trotsa vår gemensamma välfärds grundvalar. Det är snudd på en krigsförklaring och måste bemötas mycket tuffare. Jag upplever det som ett direkt påhopp på mig som svensk, och jag kommer aldrig att tycka att det är okej. Om man är seriös med sina idéer ska man gå samma väg som alla andra i ett parlamentariskt samhälle som vårat. Man lägger förslag, argumenterar för dessa under ordnade former o.s.v.

Alltså, hur svårt kan det vara!?

Nu skiner junisolen utanför fönstret och kallar på mig. “Kom ut till mig, ta med dig en filt och en flaska vatten så kan vi umgås en stund”, säger den. Jag tar den på orden och lämnar dig att ta ställning till min syn på ditt och mitt gemensamma Sverige.

 

Ha en underbar sommar!
Peder “PSH” Strandh 

Sommar utomhus … Se en film, vet jag!

Sommar utomhus … Se en film, vet jag!

I vårvintras, när kylan alltjämt höll sitt gastkramande grepp om Sverige, råkade mer eller mindre jag “snubbla” över den franskfödde dokumentärfilmaren Raphael Trezas film The Cobra Gypsies.

De oerhört vackert filmade dryga femtio minuterna bjuder på en färg- och tonhöjande upplevelse långt mer maxad än samtliga specialeffekter i t.ex. Eurovision Song Contest och Fotbolls-VM i kombination!
Raphael Trezas respektfulla och öppensinniga sätt att närma sig, i detta fall, Kalbeliya-klanen i Rajasthan (i nordvästra Indien) berörde mig djupt och inspirerar mig fortfarande.

Nu när värmen äntligen tycks ha hittat till våra breddgrader och naturen utanför är som mest färgstark och praktfull är det kanske inte det första man tänker … Att sitta och titta på film. Men tro mig, den är väl värd att se och fotot borde få vilken filmfotograf som helst att bli grågrön av avundsjuka. Och viktigast av allt; alla härliga medlemmar ur Kalbeliya-klanen som bjuder upp till dans, kamelridning och ren mellanmänsklig glädje … De är enastående!

Ha det gott och var rädda om varandra!
PSH

Nya golv på jobbet

Sponsrat inlägg i samarbete med K3Golv

Att lägga golv här en konst, ett hantverk.

Tänker ni på golvet ni går på? Vad ni har för golv hemma, i butiker, på jobbet? När man börjar fundera på det märker man vilket hantverk det är att lägga ett golv.

Vi har funderat på att byta golv på jobbet, lägga ett nytt golv. Det är därför jag ser golvet överallt där jag går. När man jobbar måste man inte bara tänka på hur det ser ut, man måste också tänka på hur hållbart det är. Står man och jobbar som många faktiskt gör nu så får golvet inte vara för hårt.

K3Golv har jag fått bra hjälp. De hjälper både privatpersoner och företag med stora eller små jobb. Det är bra att kunna säga sina idéer till dem, de vet om det går att genomföra eller inte. de kan också komma med tips på vad som kanske skulle passa bättre.

Har ni tänkt på golven i kyrkor eller på slott? Tänk när ni går in i domkyrkan eller är på fest i slottet. Hur många bröllop, dop, fester och andra firanden har det varit på dessa golv. Det är jättespännande att tänka tillbaka och fundera på.

I Uppsala har vi många gamla byggnader. Ta en tur runt Uppsala och titta på allt som finns här. När ni går in i kyrkan, slottet eller carolina rediviva så fundera på golven, taket och väggarna. Tänk om väggar kunde tala brukar man säga ibland, det gäller även golv tycker jag. Va spännande saker vi hade fått reda på då!

Jag tycker att vi ska satsa på ett hållbart golv på jobbet, så kan vi slipa och ytbehandla det när det börjar bli lite fult. Den idén ska jag ta med K3Golv och höra vad de tycker!

 

 

 

MINNETS ÅTERVÄNDSGRÄND • 1980-talets rullstolsfärd mot förbrödring

MINNETS ÅTERVÄNDSGRÄND • 1980-talets rullstolsfärd mot förbrödring

Jag minns i början av 1980-talet när jag i åttonde klass skulle praktisera i en av Mariebergs köpcentrums (Örebro) klädbutiker. Sedan flera år hade jag – tillsammans med mitt kamratgäng – varit helt hängiven elektronisk musik à la Kraftwerk, Depeche Mode, Yazoo, Propaganda och Jean Michel Jarre (m.fl).

När jag nu kom in i modebutiken i Marieberg möttes jag av en jämnårig kille, Micke, från parallellklassen. Han passade perfekt in bland butikens axelvaddar och kavajer med korta ärmar och byxor. Hans såg, klädmässigt, ut som det stora flertalet gjorde bland dåtidens ungdomar med bländvita tubsockor, korta uppkavlade brallor samt en vit sweatshirt med neonfärgade fält som löpte över bröst och rygg.

Micke såg kort sagt ut som en äkta George Michael-/ Andrew Ridgeley (från gruppen Wham) -wanna be. Nu bör man beakta att det stora flertalet bland mina jämnåriga, inklusive Micke, på den här tiden lyssnade till grupper som Duran Duran, Men without hats, Culture Club, Limahl, Michael Jackson, Style och Gyllene Tider. Kontrasten mellan mig och Micke var uppenbar.
Blygt och något avvaktande sattes vi på att dra av plast från en helsikes massa, nyss inkomna, tubsockor från Kina. Efter en stunds tystnad och åtskilliga statiska stötar senare börjad vi småtrevande att konversera. Först om skolan, om praoplatsen och vädret, typ. När samtliga tubsockor var upplockade och prismärkta stod vi utan sysselsättning varför vi tilläts ta en lite rast. Den spenderades med att vandra runt i varuhuset.

 

Förbrödrande rullstolsrace

På vår väg tillbaka upptäckte vi att varuhuset tillhandahöll lånerullstolar till sina kunder som behövde sådana, och dessa stod parkerade strax utanför vår prao-butiks entré. Jag minns inte om det var Mickes eller min idé, men den var absolut brilliant: Testa den egna förmågan att köra rullstol. Låt mig uttrycka det hela på följande vis: När de två prao-veckorna var till ända låg såväl Mickes som mitt rekord i att köra rullstol på bakhjulen (utan att sätta ner framhjulen i backen) på närmare tio minuter. Så här, 35 år senare, kan jag le varmt åt minnet av hur två rullstolar kunde överbrygga klyftan mellan Wham och Depeche Mode, mellan Adolfsbergsbon (undertecknad) och Mariebergskillen … Mellan mig och axelvadds-Micke. Musik har onekligen en förmåga att föra samman olikheter och förbrödra. Med detta sagt anser jag alltjämt, dock med glimten i ögat, att min musiksmak vida överglänste hans.

Peder Strandh från minnenas allé

 

 

Språket är viktigt

Sponsrat inlägg i samarbete med Exacta

Språkgranskning

Bild lånad från Exacta

För mig är språket viktigt. Jag vill att det ska vara rättstavat och noggrant skrivet. Språk är roligt och ord är kul! Jag tycker om att både läsa böcker och att skriva artiklar och texter. Samt att blogga såklart! Det är dock inte alltid så lätt att skriva en text.

Man skriver mycket idag. På sociala medier och via mail samt sms. Vi skriver vi nog mycket mer än förr och vi har rättstavningsprogram i datorerna och autocorrekt i telefonerna. Det gör ingenting om någonting blir fel i ett sms eller mail, men när vi ska skriva en text som ska vara en viss formalia så kan det vara mycket svårare.

För en företagare är det viktigt att texter blir rätt. Kanske måste man till och med ha en text eller ett avtal på engelska. Du blir kanske inte tagen på allvar om du har en text som inte är välarbetad. Det kan vara riktigt svårt så då är det bra att kunna få professionell hjälp med språkgranskning och översättning.

Exacta har inriktat sig på företagskunder och det har blivit deras expertis. Hos dom kan du få hjälp med korrekturläsning, redigering, omarbetning mm. Mitt tips är att ta hjälp med de svårare texterna när du har ett företag, det kommer att löna sig!

 

Den lilla solen blev vägen till återerövrad självkännedom

Den lilla solen blev vägen till återerövrad självkännedom

Det tar emot varje gång, att säga att corona i stor utsträckning faktiskt dikterar ens liv. Men för alla som har det allra minsta innanför pannbenet är det just så det är, och har varit det senaste dryga året. Den första tiden tyckte jag att det gick hyfsat bra. Familjen kom samman på ett sätt som annars mest sker i samband med de längre loven, man jobbade hemifrån och hann med att fixa hemma som man annars inte gjorde. Man agerade mottagare av muntra tillrop såväl som sprinkler när man bara spred de magiska orden “det blir snart bättre”.

 

Det var så lätt att tro på det i början. Men allteftersom tiden har gått har den mobilisering av tilltro till världens förmåga att samarbeta fått sig en hel del törnar då rikare länder har köpt sig förtur i köer till alltifrån munskydd och syrgas till vaccin. Sedan har vi de som misstror vaccinet som sådant, folk som inbillar sig att, till exempel grundaren av det stora dataföretaget från Seattle skulle ligga bakom viruset för att vinna världsherravälde. Min kvalificerade misstanke säger mig att det sannolikt rör sig om samma grupp människor – folk som alltjämt tror att jorden är platt, att dess kanter vaktas av hemska odjur och att solen roterar runt oss.

Det blir tydligt, när man anammar självisolering, att alla de intryck man normalt erhåller i mötet med andra människor. Dessa intryck är oerhört viktiga för hur man upplever det egna livet och orienteringsförmågan såväl inombords som i den yttre tillvaron. Jag känner mig lite lätt vilse, måste jag tillstå. För att inte tala om att jag är sjukt trött på att undvika andra människor. Herregud, jag är ju en social snubbe som älskar att småsnacka med allt och alla. Det är ur det småtjattret min egen berättelse hämtar sin näring, och utan dessa möten blir denna berättelse lika grund och långvarig som en vattenpöl i Sahara vid middagstid.

 


Lagom till påskveckan insjuknade först min sambo, sedan min dotter och sist jag med förkylningssymptom. Med en feber att likna vid smygpunka lommade jag runt i hemmet, knaprade smärtstillande och snörvlade. Väl medveten om att jag är lika välkommen utanför ytterdörren som digerdöden eller en vätebomb. Sambon for och testade sig för covid-19, och på påskaftonen kom beskedet som gudskelov var negativt. Och det är klart, bara för att sars-cov2-viruset härjar så innebär det inte att alla tusentals andra förkylningsvirus har tagit time off.  Så resultatet bjöd onekligen en lättnad då min kroppshydda (misstänker jag) inte är rustad för en batalj med just detta virus.

För att mota Olles alla kusiner (inklusive sars-cov2) i grind har jag med en besatts envishet servat hushållet med vatten boostat med egenhändigt pressad, färsk citron. Ja jisses, här hemma har det konstant doftat av den lilla solens friska doft och nu är vi alla återställda.
Så häromdagen fastnade min blick vid den lilla frukten som stod på tur att skäras upp, och jag såg ånyo dess enorma skönhet. Fram åkte papper med lätt gräng, akvarell- och gouache-färger och så var jag åter igång att fäkta fram motiv. Det kändes förbaskat underbart när motivet sedan började ta form framför mig, jag kände mig mer levande än på bra länge … Faktiskt kan jag uttrycka det som att jag kände igen mig själv och kunde bottna i mig själv igen — SÅ SKÖNT! Och dessutom så viktigt i udda tider som dessa.

Lev väl och var rädd om dig!

/Peder Strandh

Flexibelt kontor

Sponsrat inlägg i samarbete med Hagalunds Kontorshotell

Har du tröttnat på att enbart jobba hemma?

Nu är vi många som jobbar hemfrån. Det är skönt att ha fexibiliteten att vara hemma. Man slipper tiden det tar att ta sig till och från jobbet och man hinner också med mer hemma.

Att tvätta eller städa på sina raster kan vara skönt för att du slipper göra det på kvällen, men hade du haft ett kontor så hade du fått en rast och ta det lite lugnt vilket är bra för välmåendet.

Det är dock lite tråkigt att sitta själv varje dag. Många saknar det sociala och ett kontor att gå till. Det kan bli ganska ensamt att jobba hemma varje dag och man sakanar någon att prata med eller bara dricka en kopp kaffe med.

Om man har ett eget kontor så är det skönt att ha en plats att gå till. Man kommer ut i friska luften när man tar sig till och från kontoret, vardagsmotionen är också viktig. Dock så är väldigt dyrt att ha sitt eget kontor och det är lite tråkigt att lägga sina surt förvärvade pengar på en dyr kontorshyra, för det finns så mycket roligare saker att göra för de pengarna.

Att hyra in sig på kontorshotell i Stckholm är det perfekta alternativet tycker jag. Du kan välja om du vill hyra halvtid eller heltid. Det är ett otroligt bra sätt att nätvärka för du träffar så många andra företagare när du är på ditt kontor.

Då får man också det sociala. En fika med hen som hyr kontoret brevid dig, prata med några företagare när du äter din lunch i personalköket. Kanske en aw eller personalfest med dina nya kollegor på kontorshotellet.

Det är viktigt att må bra och att att ha roligt på jobbet och det har du chansen att få när du hyr in dig på ett kontorshotell.

 

 

 

Till startsidan